Skillnaderna i levnadsvillkor mellan personer med och utan funktionsnedsättning är fortsatt stora, enligt Myndigheten för delaktighet. I en ny uppföljning konstaterar myndigheten att lagar och regler inte får fullt genomslag i praktiken och att många därför inte får det stöd de har rätt till.
Rapporten pekar samtidigt ut stora brister i hur målgruppen inkluderas i arbetet med krisberedskap och civilt försvar.
Stöd och tillgänglighet brister
Myndigheten för delaktighet skriver att bristande tillgänglighet, stöd och kunskap begränsar delaktigheten inom flera områden och kan få konsekvenser genom hela livet. Otillräckligt stöd i skolan gör det svårare att studera vidare, få arbete och egen inkomst. När vårdbehov inte tillgodoses ökar risken för ohälsa, utsatthet och ensamhet.
– Det är allvarligt att skillnaderna i levnadsvillkor är så stora och att utvecklingen går långsamt. Det här är en rättighetsfråga som rör ungefär en femtedel av befolkningen. De rättigheter som finns i lag måste också få genomslag i verkligheten, säger Anders Kessling, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet.
Myndigheten bedömer att arbetet med universell utformning behöver intensifieras, så att samhällstjänster blir tillgängliga för så många som möjligt redan från början. Samtidigt behöver befintliga hinder åtgärdas och individuella stöd vara tillgängliga och likvärdiga när generella lösningar inte räcker.
Stora skillnader i flera områden
I årets uppföljning redovisar Myndigheten för delaktighet skillnader inom tolv samhällsområden. Bland annat har 29 procent av personer med funktionsnedsättning eftergymnasial utbildning, jämfört med 44 procent i övriga befolkningen. Arbetslösheten är 18 procent bland personer med funktionsnedsättning, jämfört med 8 procent i övriga befolkningen.
Myndigheten lyfter också att 25 procent av personer med funktionsnedsättning lever i risk för fattigdom. Dessutom bedömer 44 procent sin hälsa som bra eller mycket bra, jämfört med 76 procent i övriga befolkningen.
På vårdområdet visar uppföljningen att personer med insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har dubbelt så hög risk att dö efter akut hjärtinfarkt jämfört med övriga befolkningen.
– Offentliga aktörer måste nå alla sina målgrupper för att klara sitt uppdrag. För att det ska uppnås behöver funktionshinderperspektivet vara en del av styrningen och uppföljning av verksamheten, säger Anders Kessling, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet.
Rapporten visar också att barn och unga med funktionsnedsättning löper högre risk att utsättas för våld och övergrepp. Unga med funktionsnedsättning uppger dessutom dubbelt så ofta erfarenhet av sexuellt våld eller sexuellt utnyttjande jämfört med andra unga.
Kommuner saknar rutiner för kris
Inom krisberedskap är bristerna tydliga. Nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner uppger att de saknar rutiner för att nå personer med funktionsnedsättning vid kris eller krig. Färre än hälften av kommunerna inkluderar ett funktionshinderperspektiv i sitt arbete med krisberedskap.
Myndigheten för delaktighet följer årligen upp hur funktionshinderspolitiken utvecklas i Sverige. Årets rapport ingår i strategiperioden 2021 till 2031 och ska ge underlag för att bedöma nuläget och identifiera behov framåt.
