Säkerhet och motståndskraft var ett av de mest framträdande temana under Almedalsveckan 2026. Region Gotland visar att området var ett av årets tydligaste programblock, och arrangörer från näringsliv, myndigheter och civilsamhälle lyfte frågor om risker, hot och ansvar i leverantörskedjan.

Stiftelsen Tryggare Sverige framhåller i sin Almedalsanalys att nästa steg behöver handla om att gå från vad till hur. I flera programpunkter diskuterades mål och ansvar, men konkreta metoder för genomförandet var mindre framträdande. Det som däremot framgick var att kommuner, företag och organisationer behöver stöd i hur säkerhetsarbetet ska hanteras i vardagen. Utan tydliga arbetssätt riskerar kraven att öka snabbare än förutsättningarna att uppfylla dem.

På Gotland är vattenbrist ett återkommande inslag under sommaren. I år är inget undantag. Vi uppmanas att spara vatten, duscha kortare, undvika att vattna och tänka efter en extra gång innan vi vrider på kranen. Det är kloka råd. Jag ifrågasätter dem inte.

Jag hoppas bara att alla andra följer dem. För hemma hos oss är det, om jag ska vara ärlig, i det närmaste omöjligt.

Sverige verkar ha löst en av de svåraste utmaningarna i samhällsdebatten: vi är överens. Under Almedalsveckan rådde nästan total samsyn om hur beredskapen behöver stärkas. Ändå går utvecklingen i en takt som knappast motsvarar omvärldsläget.

Jag har under ett decennium skrivit om risken för att det går inflation i användningen av säkerhetsskydd. Tyvärr tyder många tecken på att tendensen gått åt det håll jag förutspådde och efter att vi spelade in en podd om hur det gått sedan den nya lagen infördes har jag fått ett antal mejl och samtal som stärkt denna uppfattning. Även bland de som till skillnad mot mig dagligen arbetar med säkerhetsskydd är många bekymrade över otydligheten i lagen och hur den tillämpas på ett överdrivet sätt.

När Trumpadministrationen stoppade exporten av Anthropics senaste AI-modeller reagerade många med förvåning. Teknikdebattörer varnade för protektionism och politisk inblandning. Men jag tror att de flesta tittar på fel sak.

Det finns reformer som förändrar ett system genom att tillföra mer pengar. Och så finns det reformer som förändrar ett system genom att tänka annorlunda kring människor. Förslaget om tidvis tjänstgörande civil personal i Försvarsmakten tillhör den senare kategorin.

Vill vi ha ett totalförsvar utan militärt försvar? Hur vinner vi ett krig när alla plötsligt ska arbeta med civila uppgifter?

Jag har läst domen från Kammarrätten om säkerhetsskyddschefens placering.

Och det korta svaret är: det blev inte så fyrkantigt till slut.

Den centrala frågan har ju varit hur “direkt underställd” egentligen ska tolkas. Länsstyrelsen drev linjen att det i praktiken kräver fullt personalansvar från högsta chef – och helst en plats i ledningsgruppen. En ganska tydlig, och ganska rigid, modell.

Domstolen landar, som tur är, någon annanstans.

Jag har läst Säkerhetspolisens senaste lägesbild för 2025–2026 och min spontana känsla är ungefär: den är bra. Den är genomarbetad, balanserad och ligger helt i linje med vad man kan förvänta sig.

Men den överraskar inte.