Spionage pågår kontinuerligt i det europeiska samhället och sker ofta i direkt närhet till vardagliga miljöer, enligt Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Det handlar inte enbart om säkerhetsklassificerad information, såsom militära förmågor och försvarsplanering, utan även annan skyddsvärd information om exempelvis organisation, personal, tekniska system och leverantörer.
En ny FOI-rapport, framtagen på uppdrag av Säkerhetspolisen, Försvarets radioanstalt och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, slår fast att underrättelseverksamhet i dag är en integrerad del av Europas säkerhetspolitiska landskap.
Ryssland dominerar som uppdragsgivare
Forskarna har analyserat öppna fall där personer dömts för spionage i Europa mellan 2008 och 2024. Underlaget bygger på öppna källor om dömda individer samt intervjuer med åklagare, journalister och forskare i flera länder. Totalt identifierades 70 fall, fördelade på 20 europeiska länder.
– Vi har undersökt vilka stater som gett spionerna uppdrag, hur de blev rekryterade, deras metoder, motiv och vad de spionerade på. Vi har identifierat tio olika typer av spioner och analyserat deras drivkrafter. Sen ska man komma ihåg att dessa 70 fall förmodligen endast är toppen av ett isberg – det finns skäl att tro att många fall inte upptäcks, alternativt hanteras på andra sätt än genom en öppen rättegång, säger Elina Elveborg Lindskog, forskare och projektledare för studien.
Rapporten visar att de flesta spionerna har utfört uppdrag i Baltikum, särskilt i Estland, och i två tredjedelar av fallen var Ryssland uppdragsgivare. Näst vanligaste uppdragsgivaren var Kina, med sex identifierade uppdrag.
Spionerna är nästan uteslutande män. Bland de få dömda kvinnorna var de flesta gifta med eller flickvänner till män som också spionerat. Åldersspannet är stort – från 21 till 82 år vid tidpunkten för dom.
Fler roller, fler metoder och breddad rekrytering
Den vanligaste spionagemetoden i materialet är att samla in information genom fotografering.
– Det kan handla om allt från parlamentsbyggnader till transporter av försvarsmateriel, liksom uppgifter om militär verksamhet, politik, kritisk infrastruktur och ny teknik. Informationen förs sedan vidare på olika sätt, där äldre, klassiska överlämningar fortfarande används sida vid sida med mer moderna, digitala kommunikationsmetoder, säger analytikern Anna Lioufas.
Den nya rapporten bygger vidare på FOI-studien ”Espionage by Europeans 2010–2021” från 2022, där fem spiontypologier identifierades. I den aktuella studien har forskarna utvecklat dessa och lagt till ytterligare fem, vilket ger totalt tio spionroller, från traditionella insiders och ideologiskt övertygade till engångsagenter, logistiska facilitatorer, multikriminella, specialister, mobila aktörer, personer med anknytning till uppdragsgivarnationen och spionringar som verkar i nätverk.
FOI konstaterar att den som blir spion ofta rekryteras av en uppdragsgivare som erbjuder ersättning. Ungefär var femte dömd person hade familj i, eller annan anknytning till, det land som uppdragsgivaren representerade. Rekrytering via sociala medier förekommer.
Trots det förändrade säkerhetsläget är drivkrafterna i grunden desamma som under kalla kriget: ekonomiska incitament, ideologisk övertygelse, påtryckningar och personliga motiv.
– De finns de som blir hotade och utför uppdrag för att de är rädda. Dock hittade vi inga fall där någon som har problem med missbruk av alkohol, droger eller spelande hade blivit pressad till att bli spion. Det finns också påfallande många dömda personer som inleder spionage efter att ha känt sig förorättade eller förbisedda av sin arbetsgivare, som en sorts hämnd eller som ett sätt att hävda sig själv, säger forskaren Anna Wagman Kåring.
Ökad komplexitet ställer krav på underrättelsetjänsterna
FOI beskriver flera nya trender de senaste åren. En utveckling är att långsiktiga relationer med insiders i exempelvis militära organisationer allt oftare kombineras med rekrytering av personer som utför enstaka uppdrag.
– Komplexiteten växer. Om det förr var vanligt att uppdragsgivaren mest sökte långa relationer till spioner placerad på insidan av till exempel en militär organisation kombineras det i dag med rekrytering av personer som utför engångsuppdrag. Rent krasst kan man säga att det är personer som uppdragsgivaren struntar i om de åker fast eller ej, säger Elina Elveborg Lindskog.
Rapporten utmanar också bilden av spionen som en ensam aktör.
– Den traditionella bilden av en spion är att det är en man som inte låter någon få veta vad han sysslar med och anstränger sig hårt för att det ska förbli så. Men vi ser att en tredjedel av de vi studerat arbetat tillsammans med någon annan, exempelvis sin partner, släktingar eller kolleger på jobbet, säger Anna Lioufas.
Den ökade variationen i metoder och aktörer bedöms kräva att europeiska underrättelsetjänster anpassar sina arbetssätt.
– Det finns många intressanta saker att undersöka. Till exempel att Ryssland samarbetar med ”vanliga” kriminella i Polen som de ber spionera på materiel som Västvärlden skänker till Ukraina, hur nätverksbaserade spiongrupper arbetar och om de metoder som underrättelsetjänster använder missar kvinnor som ägnar sig åt eller stödjer spioneri, säger Anna Wagman Kåring.
Rapporten ”Spies Among Us”: Espionage in Europe finns att läsa via FOI:s webbplats.
