Regeringens expansiva budget för 2026 och överenskommelsen om att lånefinansiera permanent högre försvarsutgifter fram till 2034 innebär att kommande regeringar berövas reformutrymme och att framtida generationer får bära en större kostnadsbörda, enligt Finanspolitiska rådet. I sin rapport om svensk finanspolitik 2026 framför rådet sin hittills allvarligaste kritik mot hur den förda finanspolitiken förhåller sig till det finanspolitiska ramverket.
Rådet pekar på att beslutet att temporärt lånefinansiera de ökade försvarsutgifterna, tillsammans med den expansiva budgeten för 2026, är tydliga exempel på vad man beskriver som bristande respekt för ramverkets principer. I stället för att göra tydliga prioriteringar mellan olika behov skjuts finansieringsfrågorna framåt i tiden. Enligt rådet innebär detta både högre framtida räntekostnader och större årliga utgifter för försvaret, samtidigt som osäkerheten om politikens långsiktiga åtagande ökar.
Procyklisk finanspolitik och ifrågasatta reformer
Regeringen räknade med en tydlig ekonomisk återhämtning under 2026, men lade ändå fram en expansiv budget som resulterar i det största underskottet på 30 år, med undantag för pandemiåret 2020. Enligt Finanspolitiska rådet innebär underskottet att det saknas utrymme för ofinansierade åtgärder både i budgeten för 2027 och 2028.
Det ekonomisk-politiska ansvaret beskrivs som förskjutet. Riksbanken har enligt rådets bedömning huvudansvaret för stabiliseringspolitiken, men budgetens utformning sätter nu finanspolitiken i förarsätet. Samtidigt bedöms styrräntan vara nära en nivå förenlig med konjunkturell balans, vilket gör finanspolitikens tydligt procykliska inriktning problematisk ur stabiliseringspolitisk synvinkel.
Rådet menar att regeringens motivering av den expansiva politiken med konjunkturella skäl inte åtföljs av en tillräcklig bedömning av åtgärdernas effekter. De två största reformerna, ett utökat jobbskatteavdrag och sänkt mervärdesskatt på livsmedel, bedöms kunna ge viss stimulans. Samtidigt beskrivs det utökade jobbskatteavdraget som ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen, med varaktig försämring av de offentliga finanserna som följd.
Den sänkta mervärdesskatten på livsmedel lyfts fram som en åtgärd som ökar snedvridningarna i skattesystemet och riskerar att permanentas. En sådan utveckling skulle enligt rådet försvåra vägen mot ett mer enhetligt och effektivt skattesystem, vilket rådet tidigare har förordat. Även den tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga bedöms ha osäkra och begränsade effekter på sysselsättningen.
Försvarssatsningar, infrastruktur och globala risker
Finanspolitiska rådet står fast vid sin kritik mot att finansiera permanent högre försvarsutgifter med lån. I rapporten framhålls att budgeten visar att det vore fullt möjligt att finansiera de ökade försvarsutgifterna utan att undanta dem från saldomålet. Rådet anser det anmärkningsvärt att regeringen motiverar avvikelsen från saldomålet med ökade försvarsutgifter samtidigt som inkomstskatten sänks med ett liknande belopp.
Att i praktiken låta de ökade försvarsutgifterna ligga utanför saldomålet beskrivs som ett politiskt val, inte en nödvändighet. Enligt rådet innebär detta att beslut om finansiering skjuts på framtiden, i strid med ramverkets grundläggande principer.
I rapporten uppmärksammas också den växande underhållsskulden för infrastrukturen, särskilt för järnvägen. Investeringarna i infrastruktur har under flera decennier varit högre i Sverige än i många andra europeiska länder, men underhållet har varit eftersatt. Regeringen har nu tillfört mer medel till underhåll, men fysiska begränsningar gör att det kommer att ta flera decennier att åtgärda den upparbetade skulden.
Rådet ser två huvudsakliga förklaringar till den situation som uppstått. Före 2015 saknades tillförlitliga data, vilket gjorde att problemen inte blev tydligt synliggjorda. Dessutom tog regeringar inte fasta på expertmyndigheternas bedömningar av underhållsbehoven. I dag bedömer rådet att mycket görs rätt, bland annat genom fortsatt höga investeringar, ökat fokus på underhåll och ett större inslag av samhällsekonomiska bedömningar när nya investeringar väljs ut.
Rapporten lyfter även globala risker som påverkar svensk ekonomi. Bland de tydligaste orosmolnen finns återkommande hot om högre tullar från Förenta staterna och fortsatta ökningar av de offentliga skulderna i flera av världsekonomins viktigare länder. Det bedöms vara svårt att vinna stöd för nödvändiga skattehöjningar eller utgiftsminskningar, samtidigt som Europeiska unionens nya finanspolitiska ramverk inte ser ut att leda till minskad upplåning i medlemsländerna de kommande åren.
Finanspolitiska rådet pekar dessutom på risker kopplade till Förenta staternas inhemska institutioner, särskilt centralbanken. Inskränkningar av den amerikanska centralbankens självständighet skulle enligt rapporten utgöra ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten i hela världen, mot bakgrund av landets stora och växande offentliga skuld.
