Erik Hedlund är sedan i början av maj sektionschef för beredskap på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Han har tidigare arbetat som kommundirektör och har erfarenhet från både räddningstjänsten och Försvarsmakten. I sin nya roll arbetar han för att stärka kommuners och regioners förutsättningar i beredskapsfrågor.
Erik Hedlund, är ny sektionschef för beredskap på SKR och han betonar att beredskap inte får inte bli ännu ett lager ovanpå allt annat.
När staten trycker på med nya krav, system och reformer är det kommuner och regioner som ska implementera det och få det att fungera i praktiken. Med sin bakgrund som kommundirektör men även från Räddningstjänsten och Försvarsmakten har Erik en tydlig bild över hur han vill bidra till ökad enkelhet i beredskapsarbetet och så slår han ett slag för ökat samarbete.
Vad fick dig att gå från jobbet som kommundirektör till SKR?
– Jag var inne på min andra mandatperiod och hade redan flaggat för att det var min sista. Jag brinner verkligen för att få bidra till ett bättre samhälle och när jag blev kontaktad angående jobbet som sektionschef på SKR kändes det helt rätt. Det ligger väldigt nära mitt hjärta och här hoppas jag få använda all min tidigare erfarenhet.
Vad hoppas du kunna bidra med?
– Jag vet hur kommunernas komplexa vardag ser ut och vilka utmaningarna är med direktiv och krav från många olika håll. Jag vill förenkla och samarbeta.
Här vill jag, och hela SKR, bidra i arbetet för att koppla frågorna om civilt försvar och krisberedskap till de kärnuppdrag man redan har och arbetar med lokalt och regionalt. Idag upplevs det ofta som att det läggs ytterligare uppgifter på toppen. Mitt mål är att jobba mycket med tydlig kommunikation, processtöd och att lyfta nyttan.
Kommuner och regioner får redan idag mycket stöd från myndigheter som Socialstyrelsen, MSB och länsstyrelserna. Var passar SKR in i detta?
– SKR är en arbetsgivar- och intresseorganisation för alla kommuner och regioner. Vår roll är att samla medlemmarnas perspektiv, föra dialog med staten och visa på hur nationella beslut faktiskt landar ute i landet. Jag ser fram emot det!
Vikten av samverkan lyfts ofta i beredskapsfrågor. Hur ser du på det?
– Det är grunden i all bra krisberedskap. Ska vi bygga system och arbetssätt som håller även när läget är pressat, behöver vi få in perspektiven från dem som faktiskt ska använda dem i praktiken.
Ett exempel är det nya nationella kommunikationssystemet SWEN, som ska ersätta RAKEL. Här har vi på SKR pekat på att till exempel räddningstjänsten kommit in för sent i processen. Det åtgärdas nu, men det visar hur viktigt det är att få in erfarenheter från verkligheten redan från början. Där behöver också alla kommuner och regioner tas med i planeringen framåt, vilket SKR påpekat i flera olika sammanhang. Annars får vi inte ett fungerande nationellt system.
Med min egen bakgrund från räddningstjänsten vet jag hur avgörande det är att systemen inte bara är nationellt logiska, utan också operativt användbara. Det måste fungera för dem som står mitt i händelsen.
Därför behövs mer regelbunden dialog och tidig involvering. Det kommer jag att verka för.
Har du några konkreta råd på hur kommuner kan stärka sitt beredskapsarbete?
– Steg ett är verkligen att ta sig tid att kartlägga behoven. Vad måste fungera först? Var är sårbarheterna störst? Handlar det om vattenförsörjning, livsmedel, transporter, kommunikation eller något annat?
Nästa steg är att inte försöka lösa allt själv. Hitta samarbeten för att skapa större gemensamma resurser och lära av andra. Det kan vara lokala aktörer men också andra kommuner.
Beredskapsarbetet blir enklar om det bryts ner i tydliga delar, med tydligt ansvar och med tydliga prioriteringar.
Nu har du precis tillträtt – men vad vill du ha om tre år?
– Min utgångspunkt är att vi då har skapat ett starkt sammanhållande system för krisberedskap och att vi står starkt rustade på nationell nivå. Vi är bra på att samarbeta i Sverige. Det är en superkraft!
Och till sist – nu är det snart semestertider – vad packar du i picknickväskan som symboliserar god beredskap?
– Det får visserligen inte plats i picknick-väskan, men jag tar med en kompis. Händer det något är det bra att inte stå ensam.
