Ali Bergfors: ”Dricksvattnet behöver ta större plats i beredskapsdebatten”

Dricksvatten är oersättligt och redan vid små rubbningar i infrastrukturen kan vattenförsörjningen påverkas.

Svenska Auqvian har både Livsmedelsverket och Kriminalvården som kunder och nyligen fick bolaget patent på sin teknik AWG – Atmosfärisk Vattengenerering.

Vi ringer upp Ali Bergfors, vd och grundare av bolaget för att höra mer.

När gick ni från att vara en spännande idé till att bli en lösning för Sveriges krisberedskap?

– Det finns några tydliga vändpunkter. Den första var när Livsmedelsverket förra året beställde Nordens första mobila atmosfäriska dricksvattenverk. Det är en sak att någon tycker att idén är spännande, något helt annat när en central aktör vill pröva tekniken i ett konkret beredskapssammanhang.

Patentet var också en viktig vändpunkt. För mig var det ett kvitto på att vi inte bara hade en idé, utan en egen teknisk lösning som går att skydda, utveckla och bygga vidare på.

Att göra vatten av luft låter ju lite som science fiction?

– Det kan man tycka, men vår grundteknik är egentligen gammal och kan beskrivas som en klassisk avfuktare som samlar in det vatten som finns i luften med skillnaden att vattnet håller drickkvalitet.

Jag upplever att frågan om vatten ur luft har mognat och dyker upp i allt från Nobelprisad materialforskning till populärvetenskapliga artiklar om nya sätt att utvinna vatten ur atmosfären. Det visar att frågan har flyttat från science fiction till seriös teknik- och beredskapsutveckling

Har vi underskattat hur snabbt ett samhälle blir sårbart när vattnet försvinner?

– Ja. Hos många företag och privatpersoner är frågan fortfarande ganska abstrakt. Vi pratar mycket om el, cybersäkerhet och livsmedel, men dricksvatten får sällan samma självklara plats. Det är egentligen märkligt, eftersom dricksvatten är vårt kanske viktigaste livsmedel.

Vi tar kranvattnet för givet men när elen försvinner blir det besvärligt direkt och när vattnet försvinner blir det snabbt en samhällskris. Det påverkar inte bara hushållen, utan också vård, omsorg, skolor, hygien och livsmedelsproduktion.

Vad behöver göras tycker du?

– Dricksvattnet behöver ta större plats i beredskapsdebatten. Det händer mycket just nu men vattenberedskapen är inte alltid tillräckligt förankrad utanför VA-organisationerna och myndigheterna.
Det räcker inte med planer på papper. De måste vara kända, övade och dimensionerade för verkliga störningar. Samtidigt går utvecklingen åt rätt håll och Livsmedelsverket och flera andra aktörer har gjort och gör viktiga insatser för att lyfta frågan.

Vad förvånar mest med er AWG-teknik?

– Det som brukar överraska människor mest är hur enkel grundprincipen faktiskt är. Det låter overkligt att göra dricksvatten av luft, men i grunden handlar det om att luft tas in, kyls ner, fukten kondenseras och att vattnet samlas upp.
Men det är först därefter det blir dricksvatten. Vattnet filtreras, renas, mineraliseras och kontrolleras. Det är där skillnaden ligger mellan kondensvatten och färdigt dricksvatten.

Och vilka är de vanligaste missuppfattningarna?

– Den vanligaste missuppfattningen är att vatten från luft är sämre och mindre drickbart än annat vatten. Så behöver det inte vara. Det avgörande är hur vattnet behandlas efter att det har kondenserats. Det viktiga för oss är att vattnet som våra system producerar, efter rening, mineralisering och kontroll, uppfyller Livsmedelsverkets krav på dricksvattenkvalitet.
En annan missuppfattning är att tekniken skulle vara helt ny och obeprövad.

Var gör er teknik störst nytta vid till exempel ett längre elavbrott eller sabotage?

– Den gör störst nytta där behovet av vatten är akut och lokalt. Styrkan är att vattnet kan produceras på plats, utan att vara beroende av ledningsnät, brunnar eller transporter.

Det förutsätter förstås att det finns elförsörjning, exempelvis via reservkraft. Samtidigt är våra system konstruerade för så väl vanliga eluttag som likström vilket gör att enheterna även kan drivas med solel, med fördel i kombination med batterilösning.

Vilka verksamheter eller samhällsfunktioner borde fundera på alternativa vattenkällor?

– De verksamheter jag tycker borde titta på detta redan i dag är äldreomsorg, vårdverksamheter, evakueringsboenden, skyddsrum, ledningscentraler, anstalter, skyddade anläggningar inom totalförsvaret, ö-samhällen och landsbygd där avståndet till reservvatten är lång.

Du brinner för beredskap och totalförsvar …

– Ja, det gör jag verkligen och min drivkraft är ganska enkel – när jag väl ser en sårbarhet som går att göra något åt har jag svårt att släppa den.

Någon särskild händelse som påverkat dig?

– För mig blev beredskapsfrågan mer personlig när jag följde kriget i Ukraina. Där blev det brutalt tydligt att modern krigföring inte bara handlar om militära mål. Den handlar också om civil uthållighet: el, värme, vatten, kommunikationer och människors möjlighet att bo kvar, få vård, laga mat och känna någon form av trygghet.

Samma insikt har förstärkts av utvecklingen i Mellanöstern. I regioner där hela samhällen är beroende av avsaltning blir vattenproduktion i sig en strategisk sårbarhet.

Sverige är inte Ukraina och Sverige är inte Mellanöstern, men vi kan lära av det som händer där. Vi har ett fantastiskt dricksvattensystem men det bygger på att infrastrukturen fungerar.

Var vill du att Sverige är när det kommer till vattenförsörjning om tre år?

– Då hoppas jag att Sverige värderar dricksvatten som en grundläggande förutsättning för att samhället ska fungera på samma sätt som vi idag värderar elförsörjning.

Jag hoppas också att vi gått från planer och riskanalyser till faktisk handling med reservkapacitet, lokala lösningar och alternativa vattenkällor. Reservoarer och nödvattentankar kommer fortsatt vara viktiga, men lokalt producerat dricksvatten bör vara en del av helheten.

Sverige har mycket av det som krävs: kunskapen, företagen, tekniken och viljan. Nu handlar det om handlingskraft, prioriteringar och insikten att beredskap kostar. Men det kostar betydligt mer att sakna beredskap när krisen väl kommer.