Kort om Mattias Gulleberg
År i branschen: 15 år
Familj: Sambo
Viktigaste ledaregenskapen i pressade lägen: Handlingskraft. Ett halvbra beslut som fattas i tid och verkställs med kraft är nästan alltid bättre än det perfekta beslutet som fattas tre timmar för sent – för då har angriparen redan fattat beslutet åt er.
Minns du din första egna “säkerhetsåtgärd”? Ja, det var under min pilotutbildning. Inför landning indikerade systemet att landningsstället inte var utfällt och vi var då tvungna att flyga över kontrolltornet för visuell kontroll. De kunde bekräfta att stället var i ett utfällt läge och vi kunde landa som planerat.
Kanske börjar den planerade AI-attacken med ett oskyldigt inlägg på sociala medier eller med ett Out-of-Office-svar som talar om exakt hur länge du är borta och hänvisar till kollegor med mejl och telefonnummer?
Hotbilden finns på fler ställen än vi tror. Det menar Mattias Gulleberg, Cybersecurity-specialist på CyberOsint Scandinavia. Med bakgrund som entreprenör, IT-bolagsgrundare och utbildad trafikpilot kombinerar han teknisk förståelse med ett tydligt fokus på förberedelse, övning och beslutsfattande under press.
I höst är han en av talarna på konferensen Civilt försvar & beredskap i praktiken på Åby Arena i Mölndal.
Du är en av talarna den 11 november. Vad kommer du att lyfta?
– Jag kommer belysa den mänskliga dimensionen – hur statsaktörer och cyberkriminella utnyttjar vår psykologi genom social manipulation, och varför en stark säkerhetskultur är vårt absolut viktigaste försvar.
Och vad vill du att deltagarna tar med sig?
– Jag vill att deltagarna lämnar sessionen med tre saker:
- Ett förändrat mindset: Att ”robusthet” inte köps via mjukvarulicenser, utan byggs genom ledarskap, övning och en kultur där alla förstår sitt personliga ansvar.
- Konkreta verktyg: En tydlig bild av vad som faktiskt krävs av en Incident Response-plan – och hur strategisk kommunikation och ledning fungerar under extrem press.
- Handlingskraft: En direkt hemläxa från vår avslutande workshop, med identifierade sårbarheter i den egna organisationen som de kan börja åtgärda redan måndagen efter konferensen.
Du arbetar med cybersäkerhet, OSINT och säkerhetsmedvetenhet. Vad ser du som den största cyberutmaningen för svenska organisationer just nu?
– Den enskilt största utmaningen är att bygga en aktiv säkerhetskultur som faktiskt kan stå emot personaliserade, AI-drivna attacker, utan att organisationen samtidigt förlamas av administration och blir utbränd av allt pappersarbete kring säkerhet från nya tunga regelverk.
Vad brukar organisationer själva bli mest överraskade över när de ser vilka digitala spår de lämnar efter sig?
– Många överraskas av vad som ökar risken för en AI-driven attack och tror att privatliv och arbetsliv är separerade. Men en angripare kartlägger människan. Organisationer brukar bli bestörta när de inser hur lätt det är att bygga en profil för social manipulation (spear phishing) genom att lägga ihop:
- Frånvaro-svar (Out-of-office): ”Jag är bortrest och har begränsad tillgång till mejl, vid brådskande ärenden kontakta kollega X på telefon Y.” Detta är en guldgruva för en angripare som vill ringa upp kollega X och utge sig för att vara chefen i en stressig situation (VD-bedrägeri).
- Läckta lösenord från privata tjänster: Att anställda har använt sin jobb-mejl för att registrera sig på hotellbokningssajter, träningsappar eller forum som senare hackats.
- Inlägg på LinkedIn. Kom ihåg att varje gång man uppdaterat sin profil, så uppdaterar ni också er angripares beslutsunderlag. Vi måste börja titta på våra egna profiler med en motståndares ögon: Vad berättar det här inlägget om våra interna rutiner, våra system och våra sårbarheter?
Många tänker fortfarande att cybersäkerhet är en fråga för IT-avdelningen. Varför behöver det landa på ledningsgruppen och styrelsens bord?
– IT-chefen kan berätta hur lång tid det tar att återställa en backup. Men det är ledningen och styrelsen som måste fatta beslutet om vilka delar av verksamheten som ska prioriteras, hur finansiella förluster ska hanteras, och hur man opererar analogt under tiden. Det är en kontinuitetsfråga, inte en teknisk supportfråga.
Ni arbetar också med incident response och krisövningar. Nämn tre saker en organisation bör ha på plats för att skydda sig mot en cyberattack!
- En plan som är tillgänglig off-line (utskriven eller på helt fristående, säkra enheter) och som beskriver hur verksamheten ska drivas vidare manuellt.
- Backuper. En strikt tillämpning av ”3-2-1-regeln” (tre kopior, på två olika medier, varav en är helt isolerad från nätverket). Men framför allt: backuperna måste testas regelbundet. En backup är ingenting värd om ledningen inte vet hur lång tid det faktiskt tar att läsa tillbaka datan och få igång verksamheten igen.
- Regelbundna, scenariebaserade krisövningar där ledningsgruppen, IT och kommunikationsavdelningen tillsammans får öva på att fatta beslut med bristfälligt underlag. Det bygger ett mentalt muskelminne så att alla vet sina roller, vem som äger mandatet att trycka på nödstoppet, och hur den strategiska kommunikationen ska skötas.
Om du blickar tre år framåt – vad hoppas du att fler organisationer har förstått om vad de själva avslöjar digitalt?
– Jag hoppas att organisationer ser på medarbetarnas digitala hygien på samma sätt som fysisk säkerhet – att inte lämna dörren till kontoret öppen. Att utbilda personalen i hur deras personliga spår hotar hela verksamheten måste bli en naturlig del av säkerhetskulturen. Det handlar inte om övervakning av de anställda, utan om att ge dem verktyg och förståelse för att skydda både sig själva och sin arbetsplats.
