Den uppdaterade nationella riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism pekar ut fyra branscher som löper störst risk att utnyttjas för penningtvätt. Bedömningen är att risknivån generellt har blivit högre eftersom hotet från organiserad brottslighet har ökat och brottsligheten i allt större utsträckning har integrerats i den legala samhällsstrukturen.
De branscher som bedöms vara mest utsatta är bank- och finansieringsrörelse, betalningsinstitut, bokförings- och redovisningstjänster samt fastighetsmäklare.
Polismyndigheten är en av 17 organisationer i Samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som har publicerat riskbedömningen. Enligt funktionen finns det förbättringsutrymme i bankernas förebyggande arbete.
Bankerna pekas ut som central aktör
Den kriminella ekonomin omsätter årligen minst 352 miljarder kronor, enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. För att kunna använda brottsvinster i den legala ekonomin är kriminella aktörer beroende av penningtvätt, ofta via företag och företagskonton.
– Penningtvätt och finansiering av terrorism är allvarliga hot mot samhället som kräver gemensamt ansvarstagande. Genom ökad kunskap om riskerna och stärkt samverkan mellan myndigheter och privata aktörer kan resurser och åtgärder riktas dit de gör störst nytta. Kunskap om riskerna är grunden för effektiva åtgärder, säger Annie Frohm från Polismyndigheten, som är ordförande i Samordningsfunktionen.
– Banksektorn är en central aktör i arbetet med att förhindra att brottsvinster förs in i den legala ekonomin. Bankerna har redan etablerade rutiner och system för att upptäcka misstänkt penningtvätt, men våra analyser visar att de behöver stärkas. Därför arbetar vi nära bankerna för att minska risken att deras tjänster utnyttjas av kriminella, säger Anna Karin Hansen, chef för brottsförebyggande kansliet vid Ekobrottsmyndigheten.
Riskbedömningen lyfter flera faktorer som bankerna behöver vara särskilt uppmärksamma på, bland annat missbruk av identiteter, målvakter och snabbt förändrade transaktionsmönster. Ekobrottsmyndigheten ser återkommande hur kriminella aktörer missbrukar andra individers identiteter och registrerar dem som företrädare för företag, ofta via så kallade historikbolag som ger direkt tillgång till företagskonton.
– I många av våra utredningar ser vi att banker inte alltid reagerar på större förändringar i bolagsstyrelser eller avvikande transaktionsmönster på företagskonton. Här finns en möjlighet att stärka kundkännedomen och dess överlappning med övriga kontrollsystem, fortsätter Anna Karin Hansen.
– Kriminella aktörer använder företag som brottsverktyg och tvättar stora summor via företagskonton i banksektorn. Det behöver bli svårare att starta eller ta över ett bolag för att använda det till ekonomisk brottslighet och penningtvätt, säger Anna Karin Hansen.
Fastighetsbranschen ses som attraktiv
Även fastighetsbranschen lyfts fram som ett attraktivt verktyg för att tvätta och investera brottsvinster. Enligt riskbedömningen tyder underrättelser på att fenomenet med möjliggörare bland fastighetsmäklare är betydligt mer omfattande än man tidigare har förstått.
– Penningtvätt inom sektorn kan ske antingen då fastighetsmäklaren är omedveten om att det rör sig om penningtvätt, är medveten men ser mellan fingrarna eller är direkt delaktig och agerar som möjliggörare, säger David Johansson, operativ chef vid Fastighetsmäklarinspektionen, FMI.
Det förekommer enligt texten att fastighetsmäklare upplåter klientmedelskonton för att skapa legitimitet åt transaktioner, och att olika typer av falska eller felaktiga underlag upprättas för att användas i penningtvättsupplägg.
– Mäklarna ska agera grindvakter och stoppa misstänkta affärer, det är därför viktigt att de förstår sin roll och vilken betydelse den har, säger David Johansson.
– Vi tycker att rapportantalet fortfarande är väldigt lågt kopplat till den risk vi ser med branschen. Fastighetsmarknaden är attraktiv för kriminella som vill tvätta sina brottsvinster eller vill tillgodogöra sig brottsvinster i form av fastighetsägande, säger Lena Palmklint, chef för Finanspolisen.
– Viktigast av allt när man väl identifierar någonting är att faktiskt agera. Inte bara att rapportera in till Finanspolisen utan även att stoppa affären.
