Sverige genomför just nu en landsomfattande omprövning av cirka 2 100 vattenkraftsanläggningar och dammar för att säkerställa att de följer dagens miljölagstiftning, enligt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). En ny vetenskaplig studie från SLU visar att processen innebär en stor möjlighet att miljöanpassa vattenkraften och återställa viktiga miljöer i akvatiska ekosystem – men också att nuvarande inriktning rymmer betydande brister.
I studien har forskare vid SLU granskat 33 domar som vunnit laga kraft i den pågående omprövningen. Forskarna har analyserat kraftverkens storlek, hur mycket vatten som släpps fram, vilka krav som ställs för att hjälpa fisk och andra organismer att ta sig förbi dammar och turbiner samt vilka krav som finns på uppföljning av miljöåtgärder.
Av de 33 granskade domarna har 22 kraftverk fått sina tillstånd indragna och ska rivas ut. De elva återstående får fortsätta att drivas, men endast om olika miljöåtgärder genomförs. Åtgärderna handlar framför allt om att skapa bättre vandringsmöjligheter för fisk både uppströms och nedströms. I vissa fall ska vandringsvägarna utformas så att de liknar naturliga vattendrag, men domarna anger inte alltid detaljer som lutning och vattenflöden.
Det förekommer också krav på avledningslösningar som ska hjälpa fisk att undvika turbiner, men även här är den exakta utformningen ofta oklar. I flera domar ställs krav på särskilda ledare för ålyngel, men utan tydliga tekniska specifikationer.
Risk att andra arter och livsmiljöer förbises
Forskarna varnar för att de föreskrivna miljöåtgärderna har ett alltför snävt fokus på vandringsvägar för fisk, medan andra delar av ekosystemet riskerar att hamna i skymundan.
– Vi vet att det är många djur och växter som påverkas negativt av vattenkraft och dammar, inte bara vandrande fisk. Förändrade flöden, transport av näring och sediment och periodvis översvämmade områden påverkar livsmiljöerna i hela vattendrag inklusive reglerade sjöar, säger Josefin Sundin, forskare vid SLU och huvudförfattare bakom studien.
Forskarna betonar att miljöanpassningen av vattenkraften i huvudsak har potential att ge positiva effekter för naturmiljön. Effekten bedöms dock vara starkt beroende av hur stor hänsyn som tas till hela livsmiljön kring anläggningarna, inte enbart till vandrande fisk.
Otillräcklig uppföljning kan ge låg miljöeffekt
En central brist i de analyserade domarna är, enligt SLU-forskarna, att kraven på uppföljning av genomförda miljöåtgärder ofta är otillräckliga eller saknas helt. Utan systematisk uppföljning finns risk att lösningar som inte fungerar i praktiken ändå fortsätter att användas under lång tid.
Detta innebär enligt studien en risk för att resurser läggs på åtgärder som inte ger avsedd miljöförbättring. Forskarna efterlyser därför tydligare krav på hur miljöåtgärder ska följas upp, utvärderas och vid behov justeras.
– Vår studie är naturligtvis viktig i Sverige, där tusentals vattenkraftverk just nu prövas för nya miljökrav. Men eftersom många länder står inför liknande utmaningar i reglerade vattendrag kommer våra resultat ha bäring även internationellt, avslutar Josefin Sundin.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Knowledge and Management of Aquatic Ecosystems.
