Sjöfartsverket föreslår att staten tar fullt ekonomiskt ansvar för den statliga isbrytningen, enligt ett pressmeddelande i samband med att myndigheten lämnar in sin treårsplan och anslagsframställan till regeringen för perioden 2027 till 2029.
I dag är isbrytningen inte skattefinansierad utan betalas gemensamt av sjöfarten genom farledsavgifter. Ett genomsnittsår kostar isbrytningen drygt 400 miljoner kronor, men under stränga vintrar kan kostnaderna öka med hundratals miljoner kronor ytterligare.
– Nio av tio varor som exporteras och importeras till Sverige har gått på sjön. Svensk basindustri är i hög grad beroende av en sjöfart som fungerar året runt, oavsett väder. Isbrytning borde jämställas med vinterväghållning på land, säger Erik Eklund, generaldirektör på Sjöfartsverket.
Ekonomisk press och minskat tonnage
Trots tidigare besparingar och tillskott av medel från regeringen fram till 2026 beskriver Sjöfartsverket den långsiktiga ekonomiska situationen som ansträngd. Prognosen är en tom kassa i slutet av 2028 om nuvarande modell ligger fast.
En av orsakerna är att antalet fartyg som anlöper eller lämnar Sverige har minskat med cirka två procent per år sedan 2008. Eftersom farledsavgifterna tas ut av alla fartyg som går till eller från svenska hamnar påverkar minskningen intäktsbasen för isbrytningen.
– Svenska hamnar behöver vara öppna, och säkra, året om, i hela landet. Sverige är helt beroende av sjövägarna, inte minst ur ett beredskapsperspektiv. För att säkra Sjöfartsverkets verksamhet långsiktigt föreslår vi därför att staten tar fullt finansieringsansvar för isbrytningen, säger Erik Eklund.
Resurser för underhåll, klimat och andra myndigheter
Enligt Sjöfartsverket skulle statlig finansiering av isbrytningen frigöra medel från farledsavgifterna. Dessa skulle då kunna användas för att hantera eftersatt underhåll av farleder, modernisera ålderstigna fartyg och genomföra åtgärder för att nå klimatmålen.
Isbrytningsverksamheten bygger i dag på sex isbrytare – Ale, Atle, Frej, Ymer, Oden och Idun – varav flera är omkring 50 år gamla. Även arbetsfartygen Baltica och Scandica har isbrytarförmåga och används som hjälpisbrytare. Samtidigt är årets isutbredning den största på 15 år och en av de sex mest omfattande på 40 år, enligt Sjöfartsverket.
Farledsavgiften, som tas ut av alla fartyg som anlöper eller lämnar Sverige, finansierar i dag isbrytningen genom att en tredjedel av avgiften går till denna verksamhet. Myndigheten framhåller att endast cirka en procent av de fartyg som betalar avgiften faktiskt nyttjar isbrytningstjänsten.
Sjöfartsverket föreslår också ett ökat anslag som ska täcka förvaltningskostnader, bland annat för samordning med andra myndigheter. Myndigheten pekar på att resurser och kompetens kan användas bredare än enbart för handelssjöfart.
– Det kan användas till att förse andra myndigheter med sjögeografisk information, att delta i utredningar i maritima frågor, bistå med helikopter vid insatser, eller liknande saker, säger Erik Eklund.
Sjöfartsverket ansvarar för att svenska hamnar kan hållas öppna året runt genom att bryta is till havs, assistera, dirigera, leda och bogsera fartyg som har svårt att ta sig fram.
