En polis svarade på en annons om försäljning av narkotika och beställde narkotika inom ramen för vad som bjöds ut till försäljning. Därefter stämdes träff med den person som polisen kommit i kontakt med för överlämning av narkotikan, uppger Högsta domstolen.
Frågan i målet har varit vilken betydelse de provokativa åtgärder som polisen vidtagit har för bedömningen av den provocerades ansvar.
Polisinsatsen hindrade inte lagföring
Av utredningen framgår att den tilltalade redan före polisens agerande använde det telefonnummer som han kontaktades på i syfte att överlåta narkotika i enlighet med försäljningsannonsen. Högsta domstolen bedömer därför att polisens agerande inte skapade brottsligheten utan tog sikte på en redan pågående brottslig verksamhet.
Mot den bakgrunden har Högsta domstolen kommit fram till att de provokativa åtgärderna inte utgjort hinder mot lagföring av narkotikainnehavet. Domstolen anser inte heller att åtgärderna är sådana att de ger skäl för strafflindring.
Riktlinjer för när provokation påverkar ansvar
I avgörandet utvecklar Högsta domstolen mer generella riktlinjer för hur provokativa åtgärder från polis och andra brottsbekämpande myndigheter ska bedömas i förhållande till straffansvaret.
Domstolen behandlar både i vilka situationer provokativa åtgärder kan utgöra hinder mot lagföring av ett brott, exempelvis när brottet i praktiken framkallats av myndigheten, och i vilka fall det i stället kan finnas skäl för strafflindring på grund av hur provokationen har genomförts.
Avgörandet ger därmed vägledning för brottsbekämpande myndigheter om vilka ramar som gäller för provokativa arbetsmetoder, samtidigt som det klargör hur domstolarna ska väga in sådan provokation vid bedömningen av den tilltalades ansvar.
