Norrmejerier och Arla lyfter i en gemensam debattartikel på Dagens Industris debattsida behovet av livskraftiga mejerikooperativ för att trygga livsmedelsberedskapen i norra Sverige, uppger Norrmejerier i ett pressmeddelande. Företrädarna menar att staten nu bygger upp nya spannmålslager i norr, men att beredskapen riskerar att bli ofullständig om inte den regionala mejeriinfrastrukturen säkras.
Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att etablera nya beredskapslager för spannmål, där de första ska placeras i norra Sverige. I budgetpropositionen för 2026 avsätts 575 miljoner kronor för detta arbete. Debattörerna ser det som ett viktigt steg, men anser att det inte räcker för en robust livsmedelsberedskap om fokus enbart ligger på spannmål som i stor utsträckning produceras i södra Sverige.
Kooperativa mejerier lyfts som kritisk infrastruktur
I norra Sverige beskrivs mejeriföretagen som en central del av livsmedelsstrukturen. Mjölk kan produceras på norrländskt gräs året runt och bidrar även till köttproduktion. Arla och Norrmejerier är bondeägda ekonomiska föreningar, där ägarstrukturen enligt debattörerna gör det möjligt att hämta mjölk även där avstånden är långa och kostnaderna höga.
Mjölken hämtas, förädlas regionalt och distribueras vidare till butiker, skolor och äldreomsorg i hela Norrland. De framhåller att den sammanhållna kedjan från gård till butik finns just för att bönderna gemensamt bär ansvaret för infrastrukturen, men att det är kostsamt att upprätthålla hämtning, förädling och distribution över stora avstånd utan politisk medverkan.
Enligt debattartikeln är detta ingen självklar affärsmodell ur strikt kommersiellt perspektiv. En renodlat vinstdrivande koncern uppges sakna incitament att bära hela infrastrukturen i glesbygd där kalkylen ofta är svag. Den kooperativa strukturen anges skapa en redan existerande beredskapsförmåga, som dock riskerar att försvinna om inte långsiktiga villkor kommer på plats.
Norrlands mjölkandel lägre än i grannländerna
Debattörerna gör också en nordisk jämförelse. I Finland produceras enligt artikeln över 70 procent av mjölken i landets norra delar och i Norge omkring 30 procent, medan motsvarande andel i Sverige uppges vara knappt 10 procent. Skillnaderna förklaras inte med klimat utan med politiska och ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har redan stärkt det nationella stödet till jordbruket i norr och höjt investeringsstöden, något som debattörerna beskriver som nödvändigt. Samtidigt betonas att beredskap inte bara handlar om produktion på gårdsnivå. Utan fungerande hämtning, förädling och distribution spelar själva produktionen liten roll vid en kris.
När staten nu återuppbygger spannmålslager i norra Sverige ställer företrädarna en tydlig fråga till regeringen:
– Hur avser regeringen att säkra den infrastruktur som gör att mjölk kan hämtas, förädlas och nå människor i vardag, kris och ytterst krig?, skriver debattörerna.
De pekar på behovet av gemensamt agerande från politiken och marknadens aktörer för att säkerställa långsiktiga villkor för kooperativ som bär hämtning och distribution i glesbygd, erkänna mejeriförsörjningen i norr som kritisk infrastruktur, utforma åtgärder som omfattar de ”levande lager” som mjölken utgör samt att prioritera svenskproducerade produkter i alla led.
I artikeln lyfts att svenska konsumenter redan i hög grad väljer svensk mjölk, men att samma principer enligt debattörerna behöver genomsyra offentlig upphandling och dagligvaruhandelns inköp av förädlade mejeriprodukter som smör och ost. De påminner om att det går åt över 20 kilo mjölk för att producera ett kilo smör och tio kilo mjölk för ett kilo ost, vilket innebär att valet av importerade mejeriprodukter tränger undan stora mängder svensk mjölkråvara.
Avslutningsvis framhåller företrädarna att Sverige har tagit ett viktigt steg genom att återuppbygga beredskapslager, men att nästa steg är att säkra villkoren för de mejerikooperativ som de menar är avgörande för livsmedelsberedskapen i norra Sverige.
