Besparingar riskerar att ta bort resurser vars nytta inte syns i den ekonomiska uppföljningen. Det är en slutsats som forskarna Gabriella Wennblom och Niklas Wällstedt vid Örebro universitet lyfter efter att ha studerat äldreomsorgens extra resurser före och under pandemin.
På vissa äldreboenden hade man försökt minska tiden då personalens arbetspass överlappade. Men den tiden fyllde också en funktion i krisen.
– Men överlappen gjorde det också möjligt för sjuksköterskor och undersköterskor att träffas, utbyta kunskap och lära av varandra. Under pandemin kunde de lättare hjälpas åt och snabbt introducera nya medarbetare. Det visade sig vara väldigt användbar tid, säger Gabriella Wennblom, forskare i företagsekonomi vid Örebro universitet.
Även outnyttjade lokaler fick en ny uppgift. På ett äldreboende hade en avdelning blivit tom när antalet boende minskade. Lokalerna skulle hyras ut, men innan det hann ske kom pandemin. Avdelningen kunde då användas för covidpatienter.
Studien bygger på intervjuer med 50 personer inom äldreomsorgen i Örebro kommun och Stockholms stad. Bland dem finns chefer, ekonomer, sjuksköterskor, undersköterskor, administratörer och biståndshandläggare. Forskarna beskriver också hur en satsning på fler heltidstjänster gjorde det möjligt för personal att täcka upp vid sjukfrånvaro och lära känna både kollegor och äldre bättre.
Enligt forskarna behöver chefer undersöka hur resurser används i vardagen innan de beslutar om besparingar. De förespråkar inte att alla extra resurser ska behållas, men betonar att kortsiktiga besparingar behöver vägas mot värdet av buffertar inför kriser.
