Så pratar du krisberedskap med barnen

De senaste åren har varit oroliga och för oss som är föräldrar idag känns det onekligen som att det faktiskt var bättre förr.

Helena Söderblom är kommunikatören som jobbade på SOS Alarm med krisfrågor och som i samband med sitt eget föräldraskap för 14 år sedan började bygga upp sina egna krislager. Idag jobbar hon som specialist på krisledning och verkar som författare med fokus på hemberedskap.

Vid det här laget har Helena hunnit skriva tre skönlitterära böcker för åldrarna 9 – 12, faktaboken Tänk som en prepper för unga och överlevnadsguiden Klara krisen för jobbet, hemmet och resan.

Många vuxna tycker att beredskap är svårt nog att ta till sig själva. Hur börjar man ens prata med barn om det utan att skapa oro?

– Mitt råd är att våga prata och vara väldigt konkret. Börja med vad ni kan göra om det till exempel skulle bli ett längre strömavbrott. Låt barnen tänka till. Har vi ficklampor, batterier, en laddad powerbank till mobilerna, mat som går att äta utan att det behöver värmas upp och har vi vatten? Jag tycker alla borde ha PET-flaskor med vatten i frysen för nödsituationer. De kan tinas och bli vatten att dricka, användas för hygienen och som kylklampar.

I din bok Klara krisen ger du många konkreta råd. Dela med dig av några!

– Det kan vara så enkla saker som att tänka på att köpa ett extra paket pasta när ni handlar. Om det blir en vana har ni snart resurser att klara er en vecka med det ni har hemma. Ett annat sätt är se till att skapa större marginaler i vardagen.

Många läser Tänk som en prepper tillsammans med sina barn och utgår från den för att bli bättre förberedda på olika situationer som kan inträffa.

Och dina skönlitterära böcker – vad vill du förmedla med dem?

– De är skrivna för 9 – 12-åringar och jag vill väcka intresset för beredskap utan att det egentligen ska märkas. De ska vara spännande, skapa tankar om vad du själv kan göra och väva in vikten av att ha marginaler. Huvudpersonerna i böckerna, Adam och Jasmina, är väldigt olika och absolut inga experter, men tillsammans klarar de av de kriser de ställs inför med syftet att stärka läsaren.

Du har precis föreläst på flera skolor i Värmland?

– Ja, det stämmer. Jag pratade om krisberedskap för 12 olika mellanstadieklasser. Barn som idag är i 10 till 15-årsåldern har bara upplevt kris, först med Covid och sedan Ukraina och så Trump på det. Det är viktigt att ha med sig och inte lägga över vår egen oro på barnen.

Vilka frågor har barnen?

–Jag får frågor som om jag själv är en ”prepper”, vilken sorts mat som finns i en bunker och om jag själv varit med om det jag skriver om som en snöstorm och 24-timmars strömavbrott. Men de ställer också svåra och tunga frågor som ”Vad ska man göra om det kommer en bomb på skolan?” och ”När tror du världen går under?”. Då känns det extra bra att möta dem och kunna prata om det som oroar dem.

Ska man ha på nyhetssändningen på kvällen?

– Jag själv vill gärna se nyheterna på kvällen och tycker inte det är fel att även barnen tar del av vad som händer i världen. Ofta tar de ju del av det som händer ändå genom sociala medier, i skolan eller på Lilla Aktuellt. Men jag tycker det ska vara ett medvetet val att ha på nyheterna eller inte, alla oroar sig olika mycket – både barn och vuxna.

Vilka är de vanligaste misstagen vuxna gör när de pratar med barn om kriser och katastrofer?

– Det är att du som vuxen pratar om ämnet från ditt perspektiv och utgår från din egen oro. Lyssna istället på barnet och ställ öppna frågor.

Avslutningsvis – om du fick påverka en sak i hur skolor arbetar med beredskap – vad skulle det vara?

– Börja i det enkla och vardagsnära: lär barnen att alltid ha marginaler som att ha med sig en vattenflaska i ryggsäcken eller den där extra tröjan ifall något skulle hända.