För att beredskapsinformation ska nå fram behöver fler hinder än språket uppmärksammas. Det är en slutsats som Linda Sandberg, docent och universitetslektor vid Umeå universitet, drar av en studie om hur broschyren Om krisen eller kriget kommer togs emot.
Tillsammans med Lisa Hillerbrand Martín, doktorand i kulturgeografi vid Karlstads universitet, har hon intervjuat 21 personer som inte har svenska som modersmål. Deltagarna läste och diskuterade 2024 års broschyr med forskarna.
Råden om att lagra mat och vatten var olika svåra att genomföra beroende på deltagarnas ekonomi, boende och förvaringsutrymme. Tillfälliga eller delade bostäder kunde göra förberedelserna svårare. Flera behövde också hjälp av närstående eller digitala översättningsverktyg för att förstå den tryckta broschyren, som skickades ut på svenska.
För vissa var utskicket ett tecken på att myndigheterna planerade för kriser, vilket skapade trygghet. Andra blev oroliga, särskilt deltagare med erfarenheter av krig, konflikter eller flykt. Några behövde dessutom hantera anhörigas oro.
– Flera deltagare berättade att familj och vänner i andra länder hörde av sig efter att ha sett rapportering om utskicket och undrade vad som höll på att hända i Sverige, säger Linda Sandberg.
Dessa deltagare fick förklara budskapet och lugna närstående samtidigt som de själva försökte förstå informationen. Enligt Sandberg behöver den som utformar krisinformation också granska vilka kunskaper och resurser mottagaren förutsätts ha – inte bara översätta texten till fler språk.
Studien är publicerad i tidskriften Emotion, Space and Society. Den är kvalitativ och resultaten kan inte generaliseras till alla personer med migrationsbakgrund i Sverige.


