Sverige rustar upp totalförsvaret med omfattande resurser, men ansvaret för prioriteringar och samordning är enligt en ny slutrapport fortfarande oklart. Forskargruppen bakom rapporten i SNS Beredskapskommission bedömer att beredskapsuppbyggnaden behöver tydligare politisk styrning, bättre analysverktyg och en klarare ansvarsfördelning.
– Den viktigaste slutsatsen vi når är att en effektiv beredskapsuppbyggnad kräver en starkare politisk styrning från regering och Regeringskansliet, det vill säga både från de politiskt ansvariga statsråden och från det förvaltningsorgan som bereder besluten. Det handlar om att skapa riktning och göra prioriteringar, men också om möjligheten till demokratiskt ansvarsutkrävande, säger Lars Hultkrantz, professor emeritus i nationalekonomi och ordförande för forskargruppen i SNS Beredskapskommission.
Vill se nationell samordning
I rapporten lyfts EU:s nya beredskapsunion fram som ett område där Sverige enligt forskarna bör agera mer samlat på nationell nivå. De menar att arbetet inte bör delegeras i lika hög grad som i delar av miljöpolitiken, där Sverige enligt rapporten ofta varit reaktivt i EU-förhandlingar.
– Det finns en risk att ansvaret för prioriteringarna hamnar mellan stolar eller delas av alltför många. När det är oklart vem som har det yttersta ansvaret undergrävs både effektiviteten och den demokratiska legitimiteten, säger Lars Hultkrantz.
Forskarna pekar också på att prioriteringar måste göras under osäkerhet. I stället för att försöka förutse alla hot bör beslutsfattare enligt rapporten sätta en målnivå för resiliens, alltså förmågan att stå emot och återhämta sig från störningar, och välja den mest kostnadseffektiva kombinationen av åtgärder.
– Det motiverar att vissa dyra och sällan använda resurser ändå kan vara samhällsekonomiskt försvarbara, eftersom de köper tid och handlingsförmåga i lägen där alternativkostnaden annars är enorm, säger Lars Hultkrantz.
Otydlig struktur på regional nivå
Rapporten beskriver också en oklar ansvarsfördelning mellan kommuner, regioner, länsstyrelser och civilområden. Enligt forskarna skapar den dubbla styrningen risk för otydlighet kring samordning, kontroll och demokratiskt ansvarsutkrävande.
De konstaterar samtidigt att flera samhällskritiska funktioner, som finansiella tjänster, kraftöverföring, elektronisk kommunikation och transporttjänster, är beroende av kommersiell infrastruktur som inte enkelt kan byggas om för redundans och reservkapacitet.
Som reformförslag lyfter forskargruppen bland annat tydligare beslutsvägar, översyn av den regionala strukturen, skyndsammare metodutveckling för konsekvensanalyser och stärkt offentlig-privat samverkan.
Rapporten i sin helhet kan läsas på SNS webbplats.
