Henrik Landerholm var på Gällöfsta för en intern konferens, enligt Dagens Nyheter. När han kom till kursgården låste han in handlingarna. Det var nästa morgon, när han tömde värdefacket och checkade ut, som de blev kvar. En städare hittade dem efter hans avresa. Då var facket olåst.
Ingen kunde visa att någon obehörig faktiskt hade läst handlingarna. Ändå kom både Attunda tingsrätt och Svea hovrätt fram till att hemliga uppgifter hade röjts. Det som skilde en friande dom från en fällande var hur domstolarna bedömde Landerholms eget handlande när han lämnade rummet.
Men historien fortsätter också utanför domstolarna. Medan de prövar Landerholms straffansvar vill riksdagens konstitutionsutskott, KU, reda ut vad Ulf Kristersson fick veta om incidenten och hur Regeringskansliet agerade. Vi återkommer till KU. Först: varför dömde hovrätten när tingsrätten hade friat?
Var gick gränsen för grov oaktsamhet?
När Attunda tingsrätt meddelade sin dom den 5 september 2025 hade den tagit ställning till vad ett röjande innebar just här. Uppgifterna omfattades av sekretess och kunde skada Sverige om de kom till främmande makts kännedom. När personal på kursgården hittade handlingarna fick personer som saknade behörighet tillgång till dem. Det var tillräckligt för att uppgifterna skulle anses röjda, enligt tingsrätten.
För att döma Landerholm för vårdslöshet med hemlig uppgift behövde rätten också komma fram till att han hade varit grovt oaktsam. Tingsrätten fann att han hade slarvat. Men den såg varken ett medvetet risktagande eller andra omständigheter som gjorde oaktsamheten grov. Därför friades han. Åklagarna överklagade.
Svea hovrätt lade större vikt vid vad man kunde kräva av den som tömde facket. Landerholm var landets nationella säkerhetsrådgivare och hade själv berättat att hans tidigare befattningar hade gjort honom van att hantera hemliga uppgifter. Hovrätten ansåg att han måste ha slarvat betydligt när han tog ut sina tillhörigheter. Hans ställning och erfarenhet vägde in när rätten bedömde oaktsamheten som grov. Den 19 oktober 2026 dömdes han till 80 dagsböter, sammanlagt 52 000 kronor. Säkerhetsvärldens rapportering om hovrättsdomen.
Den 16 november kom beskedet att Landerholm överklagar. Hans försvarare Johan Eriksson menar att Landerholms oaktsamhet inte nådde upp till den nivå som krävs för straffansvar. I överklagandet beskriver han de olika utgångarna som ett skäl för Högsta domstolen att ta upp målet.
”Målet visar i sig att det föreligger en oklarhet i praxis”, skriver Eriksson enligt Dagens Juridik. För att HD ska pröva hovrättens bedömning krävs först prövningstillstånd.
Erfarenheten som talade för Landerholm
När Ulf Kristersson rekryterade Landerholm hösten 2022 var det till en nyinrättad tjänst. Sverige hade aldrig tidigare haft en nationell säkerhetsrådgivare. Landerholm hade varit rektor för Försvarshögskolan, ambassadör i Riga och Abu Dhabi och den förste generaldirektören för Myndigheten för psykologiskt försvar. Både socialdemokratiska och borgerliga regeringar hade anförtrott honom höga befattningar.
Just den erfarenheten angav Kristersson som skäl för rekryteringen när han senare svarade på frågor i riksdagen. Drygt tre år efter händelsen på Gällöfsta fick samma erfarenhet betydelse i rättssalen. För statsministern förklarade den varför Landerholm fick förtroendet. För hovrätten hade den betydelse för hur noggrant han borde ha kontrollerat värdefacket.
Ur Säkerhetsvärldens krönikearkiv
När hovrättsdomen kom skrev Rikard von Zweigbergk om sitt möte med Henrik Landerholm i Visby, då Landerholm ledde Myndigheten för psykologiskt försvar. I krönikan resonerar han om hur man utkräver ansvar för ett misstag och samtidigt gör rättvisa åt ett långt yrkesliv.
Läs krönikan: Låt inte ett misstag bli hela berättelsen om Henrik Landerholm
Vad fick statsministern veta?
I riksdagen börjar frågan där händelsen på kursgården fick sitt efterspel. Vem bedömde hur allvarligt det inträffade var? När fick statsministern information? Och varför gjorde Regeringskansliet ingen polisanmälan?
Kristersson har lämnat sin version i kammaren. Enligt honom utredde Regeringskansliets säkerhetsavdelning händelsen och bedömde att ett samtal med Landerholm var tillräckligt. Statsministern uppgav att han fick övergripande information först när utredningen var klar och att han då saknade skäl att ifrågasätta bedömningen. Landerholm sade upp sig den 27 januari 2025. Enligt Kristersson var de eniga om att han skulle lämna sin post.
I en KU-anmälan ifrågasatte Annika Hirvonen (MP) varför händelsen inte polisanmäldes när den blev känd inom Regeringskansliet. Hon tog också upp uppgifter om hur dokumentationen hade diarieförts. Peter Hultqvist (S) begärde i en annan anmälan att KU skulle granska rekryteringen. Tillsättningen hade redan granskats våren 2023, då med fokus på relationen mellan Kristersson och Landerholm och frågan om jäv. Hultqvist ville få belyst hur tjänsten hade tillsatts utan annonsering och hur den brådskande rekryteringen hade gått till.
Torsdagen den 19 november beslutade KU att ge utskottets kansli i uppdrag att ta fram underlag för den fortsatta granskningen. S, C, V och MP stod bakom beslutet. Tidöpartierna reserverade sig och ville invänta en lagakraftvunnen dom. Enligt KU:s vice ordförande Jennie Nilsson (S) kan utskottet redan nu undersöka vad Kristersson visste, vilka åtgärder som vidtogs och vilka rutiner Regeringskansliet hade.
Vad händer nu?
I Högsta domstolen är nästa besked om Landerholm får prövningstillstånd. Domstolens mål är att ge besked inom sex månader i de flesta mål, men det är ingen tidsfrist. HD uppger att många överklaganden just nu gör att besked kan dröja längre. Om HD begär ett yttrande från åklagarsidan sätter domstolen en svarstid. Någon sådan frist i just Landerholms mål är inte bekräftad. Om HD säger nej till prövningstillstånd står hovrättens dom fast.
I KU är nästa steg att kansliet tar fram underlaget. Något datum för slutsatserna i det här ärendet har inte offentliggjorts i de underlag som Säkerhetsvärlden tagit del av. Regeringsformen kräver att KU redovisar vad granskningen visat för riksdagen minst en gång om året, men sätter ingen sluttid för det enskilda ärendet.
KU kan begära ut regeringens handlingar, hålla utfrågningar och rikta kritik mot Kristerssons agerande i sitt granskningsbetänkande. Utskottet kan inte avsätta honom, och kritik leder inte automatiskt till någon påföljd. En misstroendeförklaring är ett separat beslut för riksdagen.
Regeringsformen ger också KU rätt att besluta om åtal mot ett statsråd eller tidigare statsråd för brott i tjänsten. För en fällande dom krävs att statsrådet genom brottet grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Ett sådant åtal prövas av Högsta domstolen och är en annan sak än den granskning som KU nu förbereder.






