Sverige, Danmark och Norge inför en gemensam lista med stormnamn från och med den 1 januari 2026, uppger SMHI. Den nya rutinen innebär att kraftiga oväder i regionen ska namnges enligt en förutbestämd ordning, i linje med riktlinjer från det europeiska meteorologiska nätverket EUMETNET.
Enligt SMHI är huvudsyftet att skapa större tydlighet i kommunikationen med allmänhet och samhällsaktörer när vädret väntas orsaka störningar. Namngivna oväder blir lättare att följa i medier, i myndighetsinformation och i efterföljande utvärderingar av konsekvenser.
– Orsaken till att väderinstituten namnger större oväder är för att skapa tydlighet för allmänheten. Namnen underlättar när varningar ska beskrivas och gör det lättare att följa och minnas ovädren. Ett namn är lätt att komma ihåg, vilket minskar risken för missförstånd, säger Eva Strandberg, enhetschef för den meteorologiska prognos- och varningstjänsten på SMHI.
Olika kriterier i Sverige, Danmark och Norge
Stormgruppen Nord, som består av Danmark, Sverige och Norge, har tidigare haft separata namnlistor och rutiner. Med den nya gemensamma listan följer länderna nu EUMETNETs krav på att varje stormgrupp ska ha en offentlig, gemensam namnlista.
I praktiken kommer listan att användas olika ofta och vid olika typer av väderhändelser, eftersom länderna har skilda kriterier för när oväder ska namnges. I Sverige sätter SMHI namn på väder som bedöms kunna ge stora konsekvenser för samhället, till exempel stormar, kraftiga snöfall, snöfall i kombination med hård vind samt regn som kan orsaka omfattande översvämningar.
I Danmark namnges endast varnade stormar med medelvindar på minst 25 meter per sekund. Norge använder konsekvensbaserade varningar och kan utfärda röda varningar för vind, regn, snö och vattennivå, vilket innebär att ovädret inte behöver drabba alla tre länder för att få ett gemensamt namn.
– Att namnen är samordnade och inte behöver tas fram i realtid kommer att underlätta för väderinstituten. Men det är inte alltid som den nya listan för stormnamn kommer att användas för stormar och oväder i Sverige. Har en storm redan ett etablerat namn innan den når fram till oss kommer den inte att döpas om. Det vill säga vi kan ärva ett namn från andra, exempelvis från Storbritannien, säger Eva Strandberg.
Personnamn i alfabetisk ordning – utan återanvändning
Den gemensamma nordiska listan har tagits fram genom lottning mellan danska, svenska och norska personnamn som är lätta att uttala i alla tre länder. Namnen får inte ha använts tidigare för oväder i regionen och de kommer inte att återanvändas.
Listan inleds med Anna, följt av bland andra Björn, Cecilia, Daniel, Elena, Filip, Gunilla, Hugo, Ida, Johan, Karin, Lukas, Miriam, Noah, Olivia, Pelle, Ronja, Sture, Tonje, Urban, Vilma och Ymer. När samtliga namn har använts ska länderna gemensamt ta fram en ny lista.
Det finns ingen lång tradition av att namnge svenska stormar, till skillnad från tropiska stormar. Under senare år har dock flera svåra oväder fått namn, ofta efter att ett av väderinstituten i regionen först valt ett namn som de andra sedan tagit över. Ett känt exempel är stormen Gudrun i januari 2005, där den norska vädertjänsten stod för namngivningen och Sverige valde att behålla namnet.
Tidigare har oväder ofta beskrivits med hänvisning till den dag de inträffade eller det område som drabbades hårdast, såsom ”Ölandsstormen 1985”, ”allhelgonaorkanen 1969”, ”julstormen 1902” och ”yrväderstisdagen 1850”.
