Svensk stål- och aluminiumproduktion är beroende av import av bland annat krom, nickel, mangan, kobolt och volfram. Metallerna används som legeringsämnen för att ge materialen egenskaper som hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion.
En rapport från Sveriges geologiska undersökning, SGU, visar att industrin importerar stora mängder legeringsprodukter och metallskrot. För flera av metallerna är både Sverige och EU beroende av import, samtidigt som den globala produktionen är samlad till ett begränsat antal länder. Kina har ofta en dominerande roll.
Det innebär en sårbarhet vid exempelvis handelshinder, geopolitiska konflikter och störningar i leveranskedjorna. Stålet hade enligt SGU ett svenskt exportvärde på nära 61 miljarder kronor under 2024.
– Försörjningskedjorna för legeringsmetaller är ofta långa och komplexa. Råmaterial kan brytas i ett land, förädlas i ett annat och sedan användas i industriprodukter i ett tredje. När produktionen samtidigt är begränsad till några få länder ökar sårbarheten för störningar, säger Roger Hamberg, statsgeolog på SGU.
Metallskrot är samtidigt en viktig råvara för svensk stål- och aluminiumindustri. Användningen av återvunnet material minskar behovet av nyutvunna råvaror, enligt rapporten, som även omfattar borrstål och hårdmetallverktyg.
