Svensk mjölkproduktion har blivit alltmer koncentrerad. Sedan 1980 har antalet mjölkgårdar minskat med mer än 90 procent, samtidigt som den genomsnittliga besättningen har ökat från 16 till över 100 kor.
Enligt forskare bakom en ny studie kan utvecklingen påverka livsmedelsberedskapen. När produktionen är fördelad mellan gårdar av olika storlek och på fler platser blir systemet mindre känsligt för lokala kriser. Om en stor gård drabbas av exempelvis smitta, ett långvarigt strömavbrott eller översvämning kan bortfallet däremot bli större. Studien lyfter också att det kan vara enklare att ordna alternativ betesmark för 50 kor än för 500.
– Ett robust livsmedelssystem bygger på mångfald. Om maten produceras på olika typer av gårdar som är spridda över landet blir vi mindre sårbara för klimatförändringar och kriser Därför behöver vi skapa förutsättningar för både små och stora gårdar, säger Lisa Ekman, forskare i miljövetenskap vid Örebro universitet.
Studien bygger på en nationell enkät med 326 aktiva mjölkgårdar, med besättningar på mellan 6 och 1 200 kor. Forskarna identifierade sex områden som producenterna bedömde som viktiga: arbetsmiljö, generationsskifte, ekonomi, resurser, politik och mjölkgårdens roll i samhället.
Mindre gårdar pekade oftare på behovet av tid utanför arbetet och frågor om generationsskifte. Större gårdar lyfte i stället tillgång till personal och regler anpassade till större verksamheter. Forskarna varnar för att generella stöd och krav kan missgynna mindre gårdar, exempelvis när investeringsstöd premierar utökad produktion snarare än förbättringar av arbetsmiljö eller djurvälfärd.
– Mindre mjölkgårdar bidrar med betydligt mer än bara mjölk. De kan vara viktiga för livsmedelsberedskapen, den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och en levande landsbygd. Men de värdena syns sällan i gårdens ekonomi, säger Lisa Ekman.
