Mindre mjölkgårdar har haft svårt att överleva och utvecklas, samtidigt som antalet mjölkgårdar i Sverige minskat och de kvarvarande blivit större, enligt Stiftelsen Lantbruksforskning. I en forskningsstudie lyfts nu hur mindre besättningar kan utvecklas på egna villkor och samtidigt bidra till bland annat svensk livsmedelsberedskap.
I studien, som genomförts av forskare vid Växa, Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt och finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning, beskrivs hur bortfallet av mindre mjölkgårdar får följder för livsmedelsförsörjning, kulturlandskap, biologisk mångfald och landsbygdsutveckling. Samtidigt betonas att mjölkproduktionen skapar arbetstillfällen längs hela livsmedelskedjan.
– Det finns flera anledningar till att stötta mjölkproducenter som vill utveckla sin verksamhet utan att öka djurantalet, säger Lisa Ekman, veterinär och forskare vid Örebro universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Växa Sverige.
Hon pekar på att den nya Livsmedelsstrategin 2.0 från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har som ett av sina mål att skapa goda förutsättningar för små jordbruks- och livsmedelsföretag i hela landet.
Anpassning till lokala förutsättningar
Forskningsprojektet, som avslutades under 2025, visar att mindre besättningar kan ha tydliga fördelar. En återkommande aspekt är möjligheten att anpassa produktionen till lokala förutsättningar, till exempel tillgång till mark, foder och beten.
I skogs- och mellanbygd kan ökade besättningsstorlekar innebära långa avstånd till betesmarker och större logistiska utmaningar. Samtidigt är det just i dessa områden som kornas förmåga att omvandla vallfoder och bete till livsmedel kan utnyttjas effektivt.
– I skogs- och mellanbygd blir det ofta väldigt stora avstånd om besättningsstorleken ökar, samtidigt som det är just i skogs- och mellanbygd som vi kan utnyttja kornas förmåga att omvandla vallfoder och bete till högkvalitativa livsmedel, säger Lisa Ekman.
Studien visar också att många lantbrukare på mindre gårdar värdesätter ett omväxlande arbete som följer årstiderna och att slippa ett omfattande personalansvar.
– Att driva en stor mjölkgård innebär ofta arbetsgivaransvar och företagsledning, vilket inte passar alla. Många lantbrukare med mindre gårdar lyfter att de trivs med ett omväxlande arbete som följer årstiderna, att de inte har något personalansvar, och att det mesta på gården kan skötas av en person, säger Lisa Ekman.
Utveckling utan fler kor
En central slutsats i projektet är att utveckling inte nödvändigtvis kräver fler mjölkande kor. Flera av de studerade gårdarna hade i stället valt att satsa på andra åtgärder.
– Exempel på sådan utveckling kan vara att öka resurseffektiviteten och förbättra arbetsmiljön genom ombyggnationer och andra förbättringar av arbetsmiljön. Att utveckla verksamheten med flera produktionsgrenar eller vidareförädling av mjölk, kan ge flera ben att stå på, vilket ökar motståndskraften mot exempelvis prisfall på mjölken, säger Lisa Ekman.
Samtidigt identifierar forskarna särskilda utmaningar för mindre gårdar. Det gäller framför allt ekonomiska förutsättningar, möjligheter att få investeringsstöd och banklån utan krav på ökad produktion, samt brist på avbytare i många delar av landet.
Frågorna om hur mjölkgårdar kan utvecklas på egna villkor lyfts återkommande i branschen. Forskningschef Mattias Norrby svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL, där den aktuella studien och mindre gårdars utvecklingsmöjligheter nyligen uppmärksammats.
