Allt fler människor drabbas av extremväder, bränder och översvämningar, men trots avancerad teknik uteblir ofta reaktionen när varningsmeddelanden går ut, enligt en ny studie i tidskriften Nature Human Behaviour från forskare vid Uppsala universitet i samarbete med bland andra Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI. Forskarna menar att problemet i hög grad handlar om hur varningarna är utformade – och efterlyser en förändring från massutskick till individanpassade råd.
– En varning som inte leder till handling är i praktiken ett misslyckande. Nästa stora steg i arbetet med katastrofriskreducering måste vara psykologiskt och socialt – inte bara tekniskt, säger Giuliano Di Baldassarre, professor i hydrologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.
Från generella larm till individanpassade råd
Dagens tidiga varningssystem bygger ofta på generella budskap till mycket stora grupper. Studien visar att människors beteende, situation och förutsättningar varierar kraftigt, och att detta i hög grad avgör hur de reagerar på en varning.
Forskarna föreslår därför att Förenta nationernas globala initiativ Early Warnings for All, EW4All, utvecklas till Early Warnings for All and You, EW4All+U. Tanken är att komplettera de breda varningarna med personligt anpassad information som tar hänsyn till exempelvis var en person befinner sig, hur rörlig hen är och om det finns barn eller äldre anhöriga med i sällskapet. Utifrån detta ska mer konkreta, situationsanpassade råd kunna ges.
– Det räcker inte att säga att något är farligt. Människor behöver veta exakt vad de ska göra, när och hur – utifrån sina egna förutsättningar, säger huvudförfattare Ilias Pechlivanidis, docent, forskare och projektledare vid SMHI:s hydrologiska forskningsenhet och gästforskare vid Uppsala universitet.
Tekniken finns – men kräver ny inriktning
Enligt forskarna gör redan i dag geodata, mobilteknik, artificiell intelligens och satelliter det möjligt att skicka platsbaserade varningar i nära realtid. Vid en skogsbrand skulle ett sådant system till exempel kunna guida människor till närmaste säkra plats utifrån deras aktuella position och lokala förhållanden.
Tekniken används dock främst i pilotprojekt eller på konceptnivå. För att den ska kunna bli en integrerad del av nationella och internationella varningssystem återstår stora utmaningar. Det handlar bland annat om att skala upp lösningar, anpassa dem till olika typer av hot och se till att de fungerar för hela befolkningen, inklusive grupper med begränsad teknisk tillgång eller särskilda behov.
Forskarna betonar också behovet av att fördjupa kunskapen om psykologiska faktorer. Frågor som vad som skapar tillit till en varning och hur formuleringar påverkar om människor följer råd lyfts som centrala för utvecklingen av framtida system.
Samordnad satsning för att rädda liv
Genom konceptet EW4All+U uppmanar forskarna till samordnade satsningar mellan forskning, teknikaktörer och beslutsfattare. Syftet är att gå från generella larm till mer individanpassade varningar som kan minska antalet dödsfall och skador vid naturkatastrofer, oavsett människors sociala, tekniska eller geografiska förutsättningar.
– Naturhändelser går inte att stoppa, men katastrofer går att förebygga. Personliga varningar är inte framtidsvisioner – de är en nödvändighet här och nu, säger Ilias Pechlivanidis.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, World Meteorological Organization, European Centre for Medium-Range Weather Forecasts samt Joint Research Centre och Emergency Response Coordination Centre vid Europeiska kommissionen.
