Högsta förvaltningsdomstolen bedömer att promemorian inte låg till grund för regeringens beslut. Regeringen var därför inte skyldig att låta den som sökt tillstånd ta del av och yttra sig över dokumentet.
Den sökande aktören hade pekat på likheter mellan promemorians innehåll och regeringens redogörelse vid en pressträff. Där beskrev regeringen de risker som Försvarsmakten såg med vindkraftsparker i Östersjön. Enligt sökanden tydde likheterna på att promemorian hade använts i ärendet.
Aktören ansåg att handläggningen därmed bröt mot kravet på kommunikation och att ärendet inte hade utretts tillräckligt, eftersom något yttrande över promemorian inte hade hämtats in. Regeringen uppgav i sitt svar till domstolen att dokumentet inte ingick i beslutsunderlaget.
Domstolen bedömer att det uteblivna yttrandet inte innebar att ärendets beredning var otillräcklig. Den avvisar också sökandens invändning mot beslutets motivering och konstaterar att den uppfyller lagens krav.
Avslaget var ett av 13 nej när regeringen den 4 november 2024 fattade beslut om sammanlagt 14 ansökningar om havsbaserade vindkraftsparker.
