Säkerhetsvärlden har tidigare intervjuat Ali Bergfors om varför dricksvatten behöver ta större plats i beredskapsdebatten. Nu aktualiseras frågan på nytt genom regeringens nationella strategi för försörjningsberedskap.
Strategin pekar ut inriktningen för hur Sverige ska stärka försörjningen av samhällsviktiga varor och tjänster vid kriser, höjd beredskap och ytterst krig. Ali Bergfors ser flera positiva delar – men också en tydlig lucka.
Du har läst regeringens nya strategi med särskilt fokus på dricksvatten. Vad är din övergripande bild?
– Jag tycker att strategin pekar ut en bra riktning och innehåller flera viktiga satsningar. Det är positivt att det finns en egen beredskapssektor för livsmedelsförsörjning där dricksvatten ingår, att det finns satsningar på kommuner och regioner och att decentralisering lyfts som en del av den övergripande försörjningsstrategin.
Samtidigt menar Bergfors att dricksvattenfrågan fortfarande hamnar i skuggan av andra försörjningsfrågor.
Vad är det du saknar?
– Dricksvatten behandlas genomgående tillsammans med livsmedelsförsörjningen. Jag saknar åtgärder som specifikt lyfter dricksvattnets unika förutsättningar, sårbarheter och betydelse för hela samhällets försörjningsberedskap.
För Bergfors handlar frågan inte om att dricksvatten placerats i fel sammanhang. Dricksvatten klassas som livsmedel och ingår också i beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Problemet är enligt honom snarare att vattnets särställning riskerar att bli otydlig när flera områden hanteras tillsammans.
Varför tycker du att dricksvatten bör behandlas mer självständigt?
– Det är inte fel i sak att dricksvatten är ett livsmedel. Jag skulle snarare hävda att det är vårt viktigaste livsmedel. Men vatten har unika förutsättningar och sårbarheter. Det kan inte heller ersättas med andra livsmedel. Därför förtjänar dricksvattenförsörjningen en självständig och central roll i försörjningsberedskapen.
Sårbarheten handlar dessutom om betydligt mer än själva tillgången till råvatten. För att vatten ska nå hushåll, sjukhus, äldreboenden och andra samhällsviktiga verksamheter krävs fungerande infrastruktur, elförsörjning, rening, kemikalier, reservdelar, transporter och personal.
Regeringen satsar samtidigt resurser på området. Är inte det ett tydligt steg framåt?
– Absolut, och det ska man vara positiv till. Men en fråga är hur resurserna faktiskt kommer att fördelas. När livsmedel, vatten och avlopp samt avfallshantering ligger tillsammans blir det svårt att se hur stor del som konkret ska användas för att stärka just dricksvattenförsörjningen.
Han efterlyser därför större tydlighet kring både prioriteringar och finansiering.
– Om vi menar allvar med att säkra dricksvattenförsörjningen behöver vi också kunna se vilka resurser som avsätts för den och vilka konkreta förmågor vi vill bygga.
Vad skulle du vilja se mer av framöver?
– Framför allt ett tydligare erkännande av dricksvatten som en egen strategisk försörjningsfråga. Vi behöver arbeta med redundans och alternativa sätt att säkra tillgången till dricksvatten när den ordinarie infrastrukturen inte fungerar.
Bergfors återkommer till decentralisering som en viktig princip. Ett system där all vattenförsörjning är beroende av ett fåtal centrala funktioner riskerar, enligt honom, att bli sårbart vid längre störningar.
– Decentralisering finns med som en viktig del i strategin, vilket jag tycker är positivt. Den principen borde få ett tydligare genomslag även när vi diskuterar dricksvatten. Det handlar om att bygga fler lager av motståndskraft.
Har synen på dricksvatten som beredskapsfråga förändrats?
– Ja, definitivt. Det finns en mycket större medvetenhet i dag än för bara några år sedan. Men jag tycker fortfarande att vattenfrågan ofta kommer in som en del av något annat – livsmedel, VA eller kommunal infrastruktur. Jag skulle vilja att vi också pratar om dricksvatten som den strategiska resurs det faktiskt är.
För Ali Bergfors är regeringens strategi därför både ett viktigt steg och en anledning att fortsätta diskussionen.
– Strategin är en bra grund. Min poäng är inte att dricksvatten saknas. Det gör det inte. Frågan är om det har fått den tyngd och tydlighet som dess betydelse motiverar. Där tycker jag att det finns mer att göra.
Fakta: Sveriges strategi för försörjningsberedskap
Regeringen publicerade den nationella strategin för försörjningsberedskap den 30 juli 2026. Syftet är att tydliggöra inriktningen för Sveriges arbete med försörjningsberedskap och formerna för samverkan mellan offentliga och privata aktörer inom totalförsvaret.
Dricksvatten ingår i beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Inom sektorn finns samhällsfunktioner som bland annat dricksvattenförsörjning, avlopp och avfallshantering.
Tidigare på Säkerhetsvärlden: Ali Bergfors: ”Dricksvattnet behöver ta större plats i beredskapsdebatten”.
