Drönare har på kort tid blivit ett viktigt verktyg för blåljusmyndigheter, men används fortfarande i begränsad omfattning. Inom forsknings- och utvecklingsprojektet COLLARIS2 arbetar Högskolan i Skövde tillsammans med räddningstjänster och forskare i flera europeiska länder för att drönarteknik bättre ska stödja krishantering och räddningsinsatser, uppger Högskolan i Skövde.
Projektets mål är att ta fram kunskap, utbildning och gemensamma arbetssätt som gör att drönare kan användas mer systematiskt vid till exempel sök efter försvunna personer, bekämpning av bränder eller snabb transport av medicinsk utrustning.
– Drönare är viktiga och ibland avgörande för att rädda liv, men användningen kan utvecklas mycket mer. Det handlar till stor del om hur vi organiserar och samverkar mellan olika aktörer vid en räddningsinsats, säger forskaren Cecilia Hammar Wijkmark, Högskolan i Skövde.
Samordning mellan flera drönare och helikoptrar
Redan i dag används drönare av räddningstjänst och polis för att bedöma brandrisker, söka efter försvunna personer eller inspektera rasade byggnader. De kan också användas för att mäta gaser, sprida information via högtalare och leverera livsviktig utrustning, samtidigt som de ger en snabb överblick över en skadeplats.
Trots detta sker användningen ofta i liten skala. Vid många insatser används endast en drönare i taget, även när flera organisationer är inblandade och behovet av både flera drönare och bemannade helikoptrar är stort. För att det ska fungera krävs tydliga rutiner, gemensamma arbetssätt, utbildning och återkommande övningar.
– En stor utmaning är samordningen mellan flera drönare och bemannade helikoptrar från olika organisationer. När rutinerna väl finns behöver de också tränas och övas, säger Cecilia Hammar Wijkmark.
Virtuella övningar ska stärka beredskapen
COLLARIS2 genomförs inom Europeiska unionens Civil Protection Mechanism och samlar aktörer från bland annat Polen, Nederländerna, Frankrike, Cypern och Grekland. Syftet är att bygga ett internationellt nätverk där räddningstjänster, myndigheter och forskare delar erfarenheter och utvecklar gemensamma metoder.
En del av arbetet handlar om att på sikt kunna bygga upp särskilda drönarteam som snabbt kan sättas in över nationsgränserna när ett land begär hjälp vid till exempel jordbävningar, skogsbränder eller översvämningar.
– Många utmaningar är gemensamma oavsett land. Samtidigt är det viktigt att förstå skillnader och att standardisera det som går. Det finns också behov av att bygga upp drönarteam som kan användas inom hela Europeiska unionen när ett land begär hjälp vid till exempel jordbävningar, skogsbränder eller översvämningar, säger Cecilia Hammar Wijkmark.
Högskolan i Skövdes särskilda bidrag i projektet är att ta fram virtuella övningsmiljöer där räddningsledare och operatörer kan träna hantering av komplexa insatser. I digitala simuleringar kan samordning mellan flera drönare och helikoptrar övas på ett kostnadseffektivt sätt och utan risk för liv eller utrustning.
– Virtuella övningar gör det möjligt att bygga kompetens och träna på scenarier som annars vore för farliga, dyra eller svåra att återskapa i verkligheten. Det stärker både beredskapen och förmågan att agera när det verkligen gäller, säger Cecilia Hammar Wijkmark.
Genom att utveckla gemensamma metoder, utbildningar och riktlinjer ska COLLARIS2 göra det enklare för fler aktörer att använda drönare säkert, effektivt och samordnat. Projektet lyfter därmed fram hur teknik som länge förknippats med militära tillämpningar kan få en tydlig roll i civilt säkerhetsarbete och räddningstjänst.
– Tillsammans vill vi stärka Europas krisberedskap och visa hur drönarteknik, som kanske ofta förknippas med vapen och krig, kan rädda liv fredstid, säger Cecilia Hammar Wijkmark.
