Vittnen som vittnar på ett andraspråk är minst lika tillförlitliga som modersmålstalande, men riskerar att uppfattas som mindre trovärdiga av domare, nämndemän och andra bedömare, enligt Stockholms universitet. I en doktorsavhandling undersöker Arman Raver, forskare vid Psykologiska institutionen, hur språk och etnisk diskriminering kan påverka bedömningar av vittnesmål i rättsliga sammanhang.
Forskningen fokuserar på personer som vittnar på ett andraspråk och på skillnaden mellan hur korrekta deras utsagor faktiskt är och hur de uppfattas. Resultaten visar att vittnen som inte talar sitt modersmål i domstol kommer ihåg ungefär lika många korrekta som inkorrekta detaljer som vittnen som använder sitt modersmål, och att de inte är mer mottagliga för suggestiva frågor. Trots detta upplever de sig själva som mer osäkra och bedöms som mindre trovärdiga av observatörer.
– Sammantaget såg vi att språk kan påverka trovärdighetsbedömningar på ett sätt som inte speglar tillförlitligheten i minnet. Det gör det viktigt att skilja mellan hur säker vittnet själv känner sig och hur andra tolkar och bedömer personen, berättar Arman Raver, forskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Glapp mellan tillförlitlighet och upplevd trovärdighet
I avhandlingen identifieras en tydlig lucka mellan tillförlitlighet och trovärdighet. Vittnen som använde ett andraspråk var lika minneskorrekta som de som vittnade på sitt modersmål, men upplevde större osäkerhet och tillskrevs lägre trovärdighet.
– Där ser man tydligt glappet mellan tillförlitlighet och trovärdighet, menar Arman Raver.
En central del av arbetet har varit att systematiskt gå igenom olika komponenter i vittnespsykologin – tillförlitlighet, säkerhet, trovärdighet och icke-verbal kommunikation – och undersöka hur dessa hänger samman med språket. Särskilt granskas föreställningen att kroppsspråk och nervositet skulle avslöja hur pålitligt ett vittne är.
– Vi fann att vanliga icke-verbala signaler som fipplande eller ansiktsuttryck inte signalerade vare sig korrekthet, säkerhet eller bedömd trovärdighet.
Inga stöd för att andraspråk försämrar minnet
Studien utmanar antagandet att ett vittnesminne blir sämre om berättelsen lämnas på ett annat språk än det som användes när händelsen upplevdes. Frågan om hur minnet påverkas när vittnet byter språk har varit central.
– I mina data och studier såg vi inga tydliga tecken på att minneskorrektheten blev sämre av att vittna på ett andraspråk jämfört med modersmålet. Det som förändrades var upplevelsen och intrycket. Vittnena kände sig mindre säkra när de vittnade på ett andraspråk, och observatörer bedömde dem som mindre trovärdiga, trots att deras minnen var lika korrekta. Det var alltså inte minnet i sig som gick förlorat i översättningen, utan framför allt hur säker man känner sig och den sociala bedömningen.
Forskningen genomförs mot bakgrund av att det i många länder, inklusive Sverige, är vanligt att vittnen, brottsoffer och misstänkta behöver använda ett språk som inte är deras starkaste under en rättsprocess. Moderna rättssystem erkänner rätten till tolk om en person inte förstår eller kan uttrycka sig tillräckligt väl på rättegångsspråket, men avhandlingen visar att språkvalet ändå kan påverka hur vittnesmål värderas.
