En ny rapport från SvenskPress.se, undertecknad av Joe Formgren, prövar public service i Sverige som institution, enligt rapporten själv. I centrum står uppdragets omfattning, den obligatoriska finansieringen, opartiskheten och relationen till privata medier.
Kärnfrågan är uppdragets gräns
Rapporten beskriver public service som en demokratisk hörnsten, men menar samtidigt att verksamheten måste granskas hårdare när den finansieras genom ett obligatoriskt system. Enligt rapporten räcker det inte att bedöma om SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion gör många bra program. Den avgörande frågan är i stället vad människor i Sverige ska vara skyldiga att finansiera.
Författaren delar upp frågan i fyra delar: uppdraget, finansieringen, opartiskheten och omfattningen. Rapporten lyfter kärnuppgifter som nyheter, krisinformation, utbildning, barninnehåll, minoritetsspråk och regional bevakning, men menar att bred underhållning, sport och andra konkurrensutsatta format behöver tydligare motivering.
Finansiering och förtroende sätts under lupp
I rapporten påpekas att public service-avgiften 2026 är som mest 1 184 kronor per betalningsskyldig person och år. Samtidigt bedöms systemet vara långt från frivilligt eftersom det tas ut via skattesystemet och inte är kopplat till faktisk användning.
Rapporten hänvisar också till förtroendemätningar som visar tydliga skillnader mellan politiska grupper. Enligt underlaget har SVT fortsatt högt förtroende i stora delar av befolkningen, men förtroendet varierar mer mellan vänster, mitten och höger än vad totalnivåerna visar. Författaren menar att sådana skillnader måste tas på större allvar när finansieringen är obligatorisk.
Även marknadseffekterna tas upp. Rapporten varnar för att public service, när verksamheten blir bred och digitalt stark, kan konkurrera med privata medier om publik, tid och betalningsvilja. Samtidigt framhålls att marknaden inte alltid kan bära sådant som regional bevakning, minoritetsspråk och krisinformation.
Som väg framåt skissar rapporten tre scenarier: att i huvudsak behålla dagens modell, att trimma public service till ett tydligare kärnuppdrag eller att förstärka systemet för att möta globala plattformar och desinformation. Ingen av vägarna beskrivs som problemfri.
Slutsatsen är att public service enligt rapporten inte längre kan tas för given. För att behålla legitimiteten krävs tydligare uppdragsgränser, öppnare redovisning och skarpare granskning av opartiskheten.
– Den avgörande frågan är strängare än så: Klarar public service att vara tillräckligt självprövande för att behålla legitimitet även hos dem som inte delar den dominerande redaktionella självbilden? skriver Joe Formgren i rapporten.
