Utlämnande av en sammanställning med uppgifter om identiteten på samtliga anställda vid en kriminalvårdsanstalt ska normalt anses medföra risker för de intressen som skyddas av bestämmelsen om försvarssekretess i 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL), enligt Högsta förvaltningsdomstolen. Det framgår av en dom som redovisas på domstolens webbplats.
Domstolen slår fast att bedömningen inte påverkas av anstaltens storlek eller hur den är klassad från säkerhetsskyddssynpunkt. Prövningen tar i stället sikte på vilken typ av uppgifter som begärs och den samlade risk som ett utlämnande av en komplett personallista kan innebära.
Gäller oavsett säkerhetsklass
I avgörandet framhålls särskilt att det är sammanställningen – en fullständig lista över all personal vid en anstalt – som normalt antas vara riskhöjande. Därmed tydliggörs att även uppgifter som var för sig kan framstå som harmlösa kan omfattas av sekretess när de förekommer i en aggregerad form som ger en heltäckande bild av verksamhetens bemanning.
Domstolens uttalande innebär att kriminalvårdsanstalter inte behöver differentiera sekretessprövningen utifrån anstalternas storlek eller säkerhetsklassning vid denna typ av begäranden. Utgångspunkten är i stället att en komplett personallista regelmässigt faller under försvarssekretessens skydd, eftersom ett röjande normalt antas medföra risker för de skyddade intressena.
Rättslig ram och praktisk betydelse
Försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § OSL skyddar uppgifter där ett röjande kan antas skada de intressen som bestämmelsen avser. Avgörandet ger vägledning för hur myndigheter, särskilt inom kriminalvården, ska hantera begäranden om utlämnande av samlade personuppgifter om personal. Vid en sådan prövning ska myndigheten bedöma om uppgifterna omfattas av bestämmelsen och, i så fall, avslå begäran om utlämnande.
Domen tydliggör rättsläget för den typ av uppgifter som ofta efterfrågas inom ramen för offentlighetsprincipen, och markerar att sammanställningar med personalidentiteter vid kriminalvårdsanstalter typiskt sett inte kan lämnas ut. Genom klargörandet stärks förutsebarheten i myndigheternas sekretessprövningar när det gäller uppgifter som kan påverka skyddet av samhällsviktig verksamhet.
