Äldre migranter från låg- och medelinkomstländer som bodde på äldreboenden eller fick hemtjänst hade högre risk att avlida i covid-19 än svenskfödda under pandemins första år, enligt Stockholms universitet i ett pressmeddelande. Resultaten kommer från en studie publicerad i European Journal of Public Health och väcker frågor om jämlikhet i vårdens rutiner och pandemiberedskap.
Normalt ses en så kallad migrant-mortalitetsfördel, där äldre migranter i vårdmiljöer ofta har lägre dödlighet än infödda. Data från 2019 bekräftade detta mönster – äldre migranter i institutionsvård levde längre än svenskfödda under liknande omständigheter. Under covid-19-pandemin blev förhållandet det motsatta, särskilt under det första pandemiåret.
– Jag blev mycket förvånad över detta fynd. Denna avvikelse från mönstret visar tydligt hur oproportionerligt hårt pandemin drabbade migranter, även inom Sveriges välreglerade vårdsystem. Även efter att vi hade kontrollerat för tidigare sjukdomar kvarstod en skillnad, säger Eleonora Mussino, forskare i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Mönster vändes i vårdmiljöer
Tidigare förklaringar till högre covid-19-dödlighet bland migranter har ofta handlat om olika sociala kontaktnät och exponering i samhället. Forskarna antog därför att skillnaderna skulle jämnas ut i vårdinrättningar där rutiner och skyddsåtgärder är likartade för alla.
Studien visar att vårdmiljön hade en viss utjämnande effekt – men att skillnaderna mellan migranter och svenskfödda ändå var tydliga.
– Vi tänkte att alla som bodde på en vårdinrättning skulle vara utsatta av samma typ av rutiner. Så det är väldigt konstigt att vissa drabbas mer än andra trots att de lever i samma sammanhang med samma människor, säger Eleonora Mussino, forskare i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Forskarna menar att den kvarstående skillnaden i en starkt reglerad miljö pekar på faktorer som kan handla om strukturella hinder, kommunikationsutmaningar eller särbehandling.
–Detta resultat belyser därför vikten av att folkhälsostrategier under framtida pandemier inte bara inriktar sig på hygienrutiner utan också på jämlikhet inom institutionerna, säger Eleonora Mussino, forskare i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Så gjordes studien
Med registerdata över hela befolkningen delades personer 70 år och äldre in efter vårdmiljö (hemtjänst, äldreboende eller utan vård) och migrationsstatus. Forskarna analyserade det första pandemiåret (mars 2020–februari 2021) och det andra (mars 2021–februari 2022), samt jämförde med dödlighet före pandemin. Utfallet omfattade dödsfall både i covid-19 och andra orsaker. Statistiken tolkades med Cox-regression och justerades för sociodemografiska faktorer och hälsa.
– Våra resultat pekar på komplexa strukturella faktorer som kräver tvärvetenskaplig undersökning. Endast genom att identifiera dessa bakomliggande orsaker kan vi utveckla riktade åtgärder för att säkerställa verkligt rättvis pandemiberedskap i alla grupper, oavsett ursprungsland, säger Eleonora Mussino, forskare i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Studien är genomförd av forskare vid Stockholms universitet och publicerad i European Journal of Public Health.
