Därför är det samtidigt viktigt att staten utreder och lagför misstänkta överträdelser, även när de begås av personer med lång erfarenhet och höga befattningar. Ingen ska stå över lagen. Om vi menar allvar med säkerhetsskyddet måste också regelverket gälla dem som har störst ansvar för Sveriges säkerhet. Det är en fråga om både rättssäkerhet och förtroendet för staten.
Skillnaden mellan tingsrättens och hovrättens bedömningar är dessutom intressant ur ett säkerhetsskyddsperspektiv. Domstolarna har kommit till olika slutsatser om huruvida oaktsamheten varit så allvarlig att den ska leda till straffansvar. Landerholm har ännu inte tagit ställning till ett överklagande, men om målet går vidare och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd skulle det vara värdefullt att få ytterligare vägledning i var gränsen för grov oaktsamhet går vid hantering av hemliga uppgifter.
Jag vill samtidigt säga något om människan Henrik Landerholm. Jag träffade honom i Visby när han fortfarande var generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar. Mitt intryck var att jag mötte en oerhört intelligent och kunnig person, med ett stort engagemang för Sverige och en djup förståelse för de frågor som rör vårt lands säkerhet. För mig framstod han som en mycket god representant för den svenska staten.
Det intrycket förändras inte av att han nu har dömts för ett allvarligt misstag. Domen måste naturligtvis respekteras, samtidigt som den fortsatta rättsliga processen får ha sin gång. Men en människas gärning måste också kunna ses i ett större perspektiv. Henrik Landerholms långa tjänstgöring för Sverige försvinner inte på grund av det som nu har inträffat.
Jag hoppas därför att det fortfarande finns en plats där hans kunskap, erfarenhet och intellektuella förmåga kan komma Sverige till nytta. Vi behöver kunna ställa höga krav på människor i ansvarsställning, och vi behöver kunna utkräva ansvar när det brister. Men vi behöver också ha förmågan att se människan bakom misstaget.
För Henrik Landerholms del (och kanske även för Sverige) hoppas jag att detta inte blir slutet på berättelsen.
