Reglerna för att föra blod mellan länder är en av frågorna i Nordic Blood Preparedness Project, det nordiska blodförsörjningsprojektet. Enligt Region Norrbotten är det inte självklart hur blod får delas över nationsgränserna, eftersom verksamheten är starkt reglerad.
De tre ländernas blodförsörjningsorganisationer undersöker nu vilka blodlager, transportmöjligheter och arbetssätt som finns. Kartläggningen ska ligga till grund för möjliga samarbetsformer. På Nordkalotten behöver blod kunna nå patienter trots stora avstånd och svåra väder- och transportförhållanden.
– Målet är att vi vid behov kan hjälpa varandra utifrån patienternas bästa. Därför behöver vi sätta oss in i hur de tre länderna arbetar i dag och vilka regelverk som finns. Det kräver också en dialog med respektive lands myndighet kring lagkrav och regelverk, säger Helena Abrahamsson, verksamhetschef för klinisk kemi och transfusionsmedicin på Laboratoriemedicin, Region Norrbotten.
Organisationen skiljer sig mellan länderna. I Sverige och Norge ligger blodförsörjningen hos den offentliga vården i län respektive fylken. Finland har i stället en central organisation genom Röda Korset. Samarbetet kring avancerad akutsjukvård på Nordkalotten har hittills inte omfattat blodförsörjning.
Henrik Brännholm, regionchefsläkare och beredskapsöverläkare i Region Norrbotten, framhåller att varje land behöver säkra sin egen tillgång samtidigt som samarbetet utvecklas. Han pekar på behovet av beredskap för större olyckor och, i värsta fall, väpnade konflikter.
Arbetet berörs också av EU:s nya humanmaterialförordning, SoHO-förordningen, som håller på att införas i medlemsländerna. Den omfattar bland annat blod och ställer högre krav på säkerhet, spårbarhet och tillsyn. Ett syfte är också att underlätta samarbete över gränserna vid kriser och bristsituationer.
